Ledare i Medicinsk Access: "Kraften bor i mötet"

icon november 29, 2019

Riksförbundet HjärtLungs ordförande Inger Ros skriver ledare om det personcentrerade mötet i vården i Medicinsk Access: "Så låt oss skilja mellan personcentrerad vård och de olika ekonomiska styrmodeller som tagits fram för att mäta kostnader i vården. Visst kan de hänga ihop, eftersom en konsekvens av personcentrerad vård är att den får påverkan på styrsystemen. Nerifrån och upp, inte uppifrån och ner."

Riv på tidningsartikelLedaren i sin helhet:


"När allt fler pratar om en personcentrerad vård för människor med kroniska och långvariga sjukdomar känner vi patienter tillförsikt. När allt fler, från beslutsfattare till statliga utredare och till de som gör det faktiska jobbet i vården, inser att det inte handlar om ett nytt styrsystem utan ett sätt där professionens yrkeskunskap och patientens kunskap om sig själv och sina drivkrafter sätts i centrum.
För det handlar om ett samarbete i ett partnerskap som närmast skulle kunna beskrivas i termer av ”empowerment”. Översatt till svenska betyder empowerment, bemyndigande. Ett bemyndigande av relationen mellan patient och profession.

Så låt oss skilja mellan personcentrerad vård och de olika ekonomiska styrmodeller som tagits fram för att mäta kostnader i vården. Visst kan de hänga ihop, eftersom en konsekvens av personcentrerad vård är att den får påverkan på styrsystemen. Nerifrån och upp, inte uppifrån och ner.
Ett etiskt förhållningssätt till patienten som en person, utgör fundamentet i personcentrerad vård. Genom att se patienten som en person med behov, vilja och förmågor kan man genom ett samarbete mellan patienten och vårdpersonal skapa gemensamma mål.

Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet beskriver personcentrerad vård i tre huvuddrag:

  • Lyssna på patienten och förstå vad patienten vill.
  • Kom överens om en hälsoplan med mål som vårdpersonal och patient gemensamt skapar i ett utvecklat partnerskap.
  • Dokumentera partnerskapet så att både patient och personal vet vad man kommit överens om.

I Riksförbundet HjärtLungs intressepolitiska plattform Sedd i vården brukar vi prata om tre p: patientberättelse, partnerskap och personlig hälsoplan. Men är det inte redan så här i vården? Jo, ibland är det , men på många håll är det av olika skäl inte det. Och varför vi tycker att det här är avgörande är baserat på våra medlemmars röster om vad de saknar och vad de tycker är viktigt i vården.

I en medlemsundersökning framkom att hälften av de svarande upplever att vården inte tar tillvara deras kunskap och erfarenheter av att leva med sin sjukdom, att tre av tio ofta får upprepa sin sjukdomshistoria vid mötet med vården. I en undersökning riktad till våra medlemmar med hjärtsvikt, anger tre av tio att de gick med symtom under mer än tre år innan de fick sin diagnos. Hos våra medlemmar med KOL är 4 av 10 osäkra på om de har rätt behandling.

För oss med kroniska och långvariga sjukdomar är det angeläget med kontinuitet - att veta vart och vem man ska vända sig till vid försämring, och det är angeläget med utbildning och information om diagnosen. Genom att aktivt lyssna på oss kan möjligheter och behov identifieras, vilka ligger till grund för den gemensamma planeringen av hälso- och sjukvården, och som dokumenteras i en personlig hälsoplan. Det handlar om att se helheten.

I grunden är ju detta inget nytt. Och inte revolutionerande. I grunden handlar ju detta om den bästa vården. För vården är möten, vården är samarbeten, vården är också det omätbara: handen på axeln, frågan om hur barnbarnen mår. Att se personen. Vården bebos av så många kompetenta yrkesmänniskor och så många livsavgörande hjältar som springer och de springer den extra kilometern för att de ligger i vårdandets själva kärna. Och de måste ges möjligheten att tillsammans med den som drabbats av och lever med sin sjukdom göra det bästa av situationen. Det är i detta möte som god vård uppstår. Och den läkande kraften bor i det mötet."

Inger Ros, ordförande Riksförbundet HjärtLung