Film om förmaksflimmer
Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen. Man beräknar att 300 000 svenskar är drabbade av förmaksflimmer. Risken att utveckla förmaksflimmer ökar med stigande ålder
Förmaksflimmer
Förmaksflimmer är i sig inte livshotande men ger en ökad risk för blodpropp och stroke. Vid förmaksflimmer - även kallat hjärtflimmer - slår hjärtat snabbt och ojämnt. Man får en oregelbunden puls och ibland en fladdrande känsla i bröstet. Besvären kan yttra sig som hjärtklappning med en obehagskänsla eller smärta i bröstkorgen, trötthet, nedsatt kondition, yrsel och ibland svimning som följd.
Förmaksflimmer startar ofta genom att snabb elektrisk aktivitet uppstår i de blodkärl som för syresatt blod från lungorna in till det vänstra förmaket. Sådan elektrisk aktivitet kan sedan påverka förmaket så att ett totalt elektrisk kaos uppstår, det vi kallar förmaksflimmer.
Elektriska impulser överleds sedan via retledningssystemet till hjärtats kamrar på ett helt oregelbundet sätt.
Många personer har så svåra besvär att de varken kan arbeta eller utföra vardagliga sysslor, medan andra inte känner av sitt förmaksflimmer.
Förmaksflimmer är i sig inte livshotande men ger en ökad risk för blodpropp och stroke och är också förenat med ökad risk för förtidig död.
Hur vanligt är förmaksflimmer?
Förmaksflimmer blir vanligare med stigande ålder. Bland personer som är över 75 år har 5–10% förmaksflimmer. Uppskattningsvis har cirka 300 000 svenskar förmaksflimmer och antalet ökar. En bidragande orsak är det ökande antalet äldre i befolkningen.
När kan man misstänka att man har förmaksflimmer?
- Om hjärtats rytm känns helt oregelbunden. Det kan dock vara svårt att skilja från rikligt med extraslag, vilka oftast är ofarliga.
- Om man känner att hjärtats rytm rusar i väg även vid ringa ansträngning.
- Om man plötsligt tappar orken, blir andfådd och trött vid lättare ansträngning.
- Ibland finns inga tydliga symtom och det finns personer som inte märker när hjärtat övergår i förmaksflimmer. Det kallas att ha ett tyst flimmer.
Hur ställs diagnosen?
Diagnosen ställs med hjälp av ett elektrokardiogram (EKG). Det sker genom att man kopplar elektroder till vrister, handleder och på bröstet. På en EKG-skrivare ritas sedan en kurva som visar hjärtmuskelns elektriska aktivitet.
Man kan även använda någon form av långtidsregistrering (bandspelar-EKG eller tum-EKG) för att ställa diagnos. EKG visar om hjärtat går i normal rytm (sinusrytm) eller om det går i förmaksflimmer.
Vid sinusrytm ses så kallade P-vågor som representerar förmakens normala elektriska aktivitet. Vid förmaksflimmer föreligger ett elektrisk kaos i förmaken varför det inte finns några P-vågor.
Olika typer av förmaksflimmer
Paroxysmalt flimmer
Attacker som går över spontant. Dessa kan vara i enstaka minuter men också pågå i flera dygn.
Persisterande flimmer
Attacker som kräver åtgärd för att återgå till sinusrytm. Görs antingen i form av en elkonvertering eller med vissa läkemedel.
Om förmaksflimret blir ihållande är det viktigt att uppmärksamma detta de första två dygnen. Om flimret har pågått en längre tid kan inte en konvertering göras utan förbehandling under fl era veckor med blodproppsförebyggande medel.
Permanent flimmer
Konstant flimmer som trots behandling inte går tillbaka till sinusrytm eller där man beslutat att inte göra fler försök att få hjärtat i sinusrytm.
Är förmaksflimmer farligt?
Vid förmaksflimmer finns risken att det bildas proppar i hjärtats förmak. Man kan då bland annat drabbas av en stroke (propp i hjärnan). Denna risk finns för alla former av förmaksflimmer. Risken för stroke är cirka 5 gånger högre per år än hos personer utan förmaksflimmer.
Det finns en poängskala- CHADS-VASC - som bedömer risken att drabbas av stroke om man har förmaksflimmer.
Vad kan man göra åt förmaksflimmer?
Det första viktiga steget är att upptäcka förmaksflimret. En läkarundersökning kan ge svar om det föreligger förmaksflimmer eller inte.
Om man påvisat förmaksflimmer finns det saker man som patient kan göra:
- Sträva efter en normal vikt
- Inte stressa
- Vara fysiskt aktiv
Läkaren i sin tur har flera viktiga beslut att ta:
- Hur förebygga proppbildning och stroke?
- Är blodtrycket för högt och behöver behandlas?
- Finns andra sjukdomar?
- Ska man försöka behålla/återfå sinusrytm?
- Ska man fokusera på att styra hjärtats hastighet först och främst?
Patienter med förmaksflimmer bör i de flesta fall genomgå en ultraljudsundersökning av hjärtat och eventuellt ett arbets-EKG. Blodprover bör tas för kontroll av salthalter, njurfunktion och ämnesomsättning. Blodproppsförebyggande läkemedel sätts vanligtvis in, men i vissa situationer kan andra alternativ vara aktuella.
Går attackerna över av sig själva?
Vid paroxysmalt (attackvis) förmaksflimmer går flimret över spontant. En attack kan vara från enstaka minuter upp till flera dygn. Förmaksflimret återkommer oftast men med varierande tidsintervaller.
Behandlingen inriktas såväl på hjärtrytmen som på risken för stroke.
Läkemedelsbehandling
Läkemedel används dels i det akuta skedet, dels för kontinuerlig behandling.
Akut läkemedelsbehandling
I första hand ges läkemedel för att lindra symtom genom att sänka pulsen, som oftast är förhöjd när ett förmaksflimmer börjar. Istället för att elkonvertera kan ett läkemedel ges och inom 3 timmar kan flimret övergå till normal rytm. Fungerar för cirka 50 procent av patienterna om det ges tidigt efter flimmerdebut.
Kontinuerlig läkemedelsbehandling
Här finns flera läkemedelsgrupper och vilka läkemedel man ordineras beror på många faktorer. Till exempel ålder, kön, andra sjukdomar med mera.
Läkemedelsgrupper
1. Läkemedel som minskar risken för stroke
Blodproppsförebyggande medel/behandling
Under lång tid har blodproppsförebyggande behandling skett i huvudsak med warfarin (Waran). Nu har nya preparat introducerats, så kallade NOAK, till exempel med dabigatran (Pradaxa) som aktiv substans eller rivaroxaban som aktiv substans( (Xarelto), apixaban som aktiv substans (Eliquis) samt edoxaban som aktiv substans (Lixiana).
Medlen skiljer sig åt avseende hur den blodproppsförebyggande effekten åstadkoms, liksom i hur kontrollen av behandlingen sker. Preparatval görs i samråd med behandlande läkare.
2. Läkemedel med syfte att sänka hjärtfrekvensen (pulsen)
Så kallade frekvensreglerande läkemedel
- betablockerare, som också har viss effekt avseende att återskapa och bibehålla hjärtats normala rytm
- kalciumflödeshämmare
- (digitalispreparat kan ges i undantagsfall)
3. Rytmstabiliserande läkemedel (antiarytmiska läkemedel)
Rytmstabiliserande läkemedel minskar retbarheten i hjärtats elektriska system. Det gör att risken för nya flimmerattacker minskar.
Rytmstabiliserande läkemedel bromsar inte alltid hjärtrytmen under en attack, utan används i första hand för att förhindra nya attacker. Vid läkemedelsbehandling är det viktigt att det görs en individuell bedömning. Det förekommer inte sällan att man kan få prova några olika läkemedel och även kombinera läkemedel.
Andra åtgärder vid förmaksflimmer
Elkonvertering
Om förmaksflimret blir bestående kan man göra en elkonvertering. Under en kortvarig sövning ges en elektrisk stöt genom bröstkorgen. Detta "nollställer" hjärtats elektriska aktivitet och ger en möjlighet för sinusknutan att återfå kommandot.
Kateterablation
Vid ett ablationsingrepp för förmaksflimmer för man oftast in tre katetrar till hjärtat via ljumsken. Kateterablation är effektivt genom att man elektriskt isolerar lungvenerna och därigenom kan inte felaktig, snabb elektrisk aktivitet som uppstår i lungvenerna leda till att ett förmaksflimmer kommer igång.
Kateterablation tar två till fyra timmar och patienten är vaken under ingreppet men får lugnande och smärtstillande läkemedel. Man skrivs som regel hem dagen efterbehandlingen. Efter några dagar kan patienten återgå till full aktivitet, inklusive arbete.
Vid attackvist förekommande förmaksflimmer kan man räkna med en 80% chans att få minskade eller inga besvär efter en ablation. Denna siffra är något lägre vid mer ihållande former av förmaksflimmer. Komplikationer är ovanliga men förekommer i 2-4%. Vanligast är blödningskomplikationer från ljumsken, där katetrarna förs in.
Hjärtkirurgi och förmaksflimmer
Maze-operation (eng. maze = labyrint) är ett ingrepp som görs med hjälp av hjärt-lungmaskin och är alltså öppen hjärtkirurgi. Vid ingreppet gör ett antal kirurgiska snitt i förmaken, som därefter sys igen varvid det skapas elektriska barriärer i förmaken. Ingreppet är relativt omfattande men leder i mycket stor utsträckning till att normal hjärtrytm återskapas.
Maze-operation används i första hand till personer med förmaksflimmer som genomgår andra former av hjärtkirurgi, till exempel vid byte av hjärtklaff.
Rehabilitering och livsstil
Vid sidan av den behandling som kan fås genom läkemedel eller operation är den egna livsstilen ofta en nyckel till välmående. Att motionera och hålla kroppen i form stärker hjärtat, ger mer ork och en bättre självbild.
Intensiteten i träningen varierar givetvis från person till person. För den som lever ett stillasittande liv kan det vara bra att börja med enklare promenader och anpassa intensiteten efter hur mycket man orkar.
Motion tillsammans med en genomtänkt kost är också ett bra sätt att minska kolesterolvärdet i blodet.
