”Erfarenheten av tuberkulos är ännu vanlig bland äldre svenskar."

Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman har skrivit en bok om sin mammas tuberkulos och om folkhemmet.

Insikten kom vid ett stabsledningsmöte på Dagens Nyheter, där Björn Wiman arbetar som kulturchef. Det var mars 2020, och vidden av coronapandemin hade just börjat skönjas.

Drabbades av tbc som sexåring

– För första gången förstod vi i den yngre generationen vilken effekt en smittsam sjukdom kan ha. För mig blev det som en ingivelse att jag skulle förstå min mammas historia – hon vårdades en längre tid på sjukhus och sanatorium som barn. Men det var inget vi riktigt hade pratat om.

Efter mötet ringde han modern, som beställde fram sina journaler. Först då fick de svart på vitt att det var tuberkulos hon diagnosticerats med som sexåring, vårvintern 1947. Den skam som omgärdade sjukdomen i det unga folkhemmet hade gett upphov till en suddig lucka i familjens gemensamma historia.

Fick inte röra sina föräldrar

– Mamma har berättat om de få minnesbilder hon har. Hon kommer ihåg att hennes föräldrar kom på besöksdagen till Norrtulls sjukhus där hon var inlagd. Hon fick inte röra dem, hon kunde bara se hur deras munnar rörde sig på andra sidan glaset. Hon har också berättat om när hon kom hem nästan ett år senare. De andra barnen hoppade upp i sina föräldrars famnar. Men mormor sa bara ”vad tjock och präktig du har blivit”, och så gick de. Hon fick ingen kram.

Går till rötterna med mammans sjukdom

”I en sal på lasarettet – en berättelse om min mamma, tuberkulosen och folkhemmet” går Björn Wiman till rötterna med moderns sjukdomshistorik. Tillsammans besöker de bland annat Tjärnans barnsanatorium i Dalarna.

– På ett personligt plan gjorde arbetet att jag fick rucka på många av mina förutfattade meningar. Jag hade en föreställning om att min mamma varit med om ett trauma och att hennes brist på minnesbilder var resultatet av ett slags bortträngning. Men det var nog bara så fruktansvärt tråkigt. Och det som är enformigt, det kommer man inte ihåg.

– Jag träffade en psykolog som sa att barn har en stor motståndskraft om de kommer från en emotionellt trygg miljö. Även om mamma fäst sig vid att hon inte fick en kram vid hemkomsten så kom hon ändå från en miljö där det fanns kärlek och lugn och trygghet. Det var en välgörande upptäckt.

"Erfarenheten av tuberkulos är nedtystad"

När Björn Wimans mor insjuknade närmade sig kampen mot tuberkulos sitt slut i Sverige. Under 1940-talet infördes allmänna vaccinationsprogram och det fanns verksam medicin att tillgå. Men sjukdomsutbrott var inte ovanliga. Moderns berättelse är kompletterad med minnesbilder från jämnåriga. Det blev betydelsefulla och i vissa fall känslosamma möten, berättar Björn Wiman.

– Erfarenheten av tuberkulos är ännu vanlig bland äldre svenskar. Men den är nedtystad. Det förekom repressiva metoder på sanatorierna. Barn blev inlåsta på isoleringsrum, de kunde tvingas äta sina egna spyor och blev tvångsklippta. Många av dem jag pratade med berättade för första gången om de här erfarenheterna.

Tecknar tuberkulosens kulturhistoria

– De upplevde det som skett som övergrepp på deras integritet, samtidigt som de var med om ett slags framgångssaga. Det var ingen som var intresserad av vad de hade att säga när de kom hem, det rådde en tidsanda där man fortsatte framåt.

I boken tecknar Björn Wiman också tuberkulosens kulturhistoria. Lungsoten gick från en uppburen och kulturellt förfinad diagnos till att ses som ett uttryck för smuts och fattigdom, en skamfläck på det hela, rena folkhem som skulle byggas.

Tydliga band mellan tbc och rasbiologi

– Det fanns tydliga band mellan tbc och mörkare stråk i folkhemmets historia, som rasbiologi. Det var också slående att se hur kampen mot tbc och framväxten av den moderna svenska välfärdsstaten i så hög grad gick hand i hand, säger han.

I Sverige upphörde de allmänna vaccinationerna mot tbc på 1970-talet, eftersom sjukdomen då utsågs utrotad i landet. Men smittan är inte borta. 2005 inträffade exempelvis ett större tuberkulosutbrott på en förskola i Bromma, 300 meter från det hus där Björn Wimans mor växte upp.

Miljoner dör trots att sjukdomen går att bota

Globalt sett dör nästan 1,5 miljon människor varje år till följd av sjukdomen. Detta trots att tuberkulos nästan alltid går att bota om den upptäcks i tid.

– I vår del av världen lever vi i tron att tbc, eller tb som man säger inom professionen, är utrotat. Det gjorde jag också innan jag påbörjade arbetet med boken, säger Björn Wiman.

Hans mor friskförklarades 1948. Hon har sedan dess levt ett långt liv, och efter en höftoperation är hon tillbaka i gängorna.

– Mamma fyllde 83 nyligen. Hon har kvar lite problem med sin höft, men hon kämpar på och katten är kvar hemma. Jag upplever att vår relation stärktes av arbetet med boken. Vi har börjat prata med varandra på ett sätt vi inte gjort tidigare.

Text: Jenny Damberg

Björn Wiman
Ålder: 53 år.
Bor: Enskede i södra Stockholm.
Familj: Fru Cecilia och tre mer eller
mindre vuxna döttrar.
Aktuell: Med boken ”I en sal på lasarettet – en berättelse om min mamma, tuberkulosen och folkhemmet”. Kulturchef på Dagens Nyheter.

Tuberkulos i dag

• Varje år insjuknar nästan 10 miljoner människor, främst yngre vuxna i Afrika och Asien, i aktiv tuberkulos. Cirka 1,5 miljon dör till följd av sjukdomen.
• I Sverige är sjukdomsfallen få. De allra flesta som insjuknar här är födda i något annat land och har oftast blivit smittade där.
• Brist på sjukvård, kopplingen till hiv/aids (som ökar mottagligheten och därmed bidrar till en ökad spridningsrisk) samt uppkomsten och spridningen av bakteriestammar som är resistenta mot tuberkulosläkemedel bidrar till problembilden.

  Källa: Folkhälsomyndigheten

Riksförbundet HjärtLung och tbc

När Riksförbundet HjärtLung bildades som De lungsjukas riksförbund  den 15 juli 1939 låg förbundets fokus på att bekämpa tbc och att stötta de drabbade.

Redan 1938 hade det första numret av Riksförbundets  medlemstidningen Status givits ut.