Så ska HjärtLung bli större

icon december 22, 2016

39 000 personer ser redan nyttan med att vara med i Riksförbundet HjärtLung men föreningen vill locka fler. Hur värvas nya medlemmar? Och vilka är starkaste argumenten för att gå med?

Ungefär en gång i månaden arrangerar HjärtLungs lokalförening i Norrtälje en träff för sina medlemmar. Ibland är det en föreläsare som bjuds in, en annan gång kan det vara en trubadur som underhåller och då och då är det studiecirklar.

– Det skapar en trevlig samvaro. Vi sitter inte bara och pratar om hur vi mår men det ger en trygghet att veta att man umgås med andra som är i en liknande situation som en själv, säger Anita Andersson, ordförande i Hjärt- Lung i Norrtälje. Anita Andersson menar att föreningen HjärtLung fyller en viktig funktion genom att ta vid där vården slutar. Att få en hjärt- eller lungsjukdom är omtumlande och det finns många gånger ett behov av att dela sina tankar och få stöd med livsstilsförändringar även efter att man fått den medicinska behandlingen. Hon gick själv med i HjärtLung efter att hon fått diagnosen KOL år 2006.

Att föreningsliv ger ett mervärde är inte bara några eldsjälars personliga upplevelse utan är även en slutsats som akademiska forskare drar. Susanne Wallman-Lundåsen, statsvetare vid Mittuniversitetet och Ersta Sköndal högskola, har exempelvis i en studie visat att de som är frivilligt aktiva i föreningar generellt mår bättre och löper mindre risk att dö i förtid jämfört med andra.

Internationella undersökningar har kommit fram till liknande resultat. utöver vinningen som den enskilde individen kan ha av ett medlemskap arbetar Riksförbundet HjärtLung med frågor som syftar till att förbättra vården och livskvaliteten för alla med hjärt- eller lungsjukdom. Att vara med och sträva efter gemensamt förbättrade villkor är naturligtvis också en drivkraft och ett motiv till att vara med i föreningen. 

Idag är omkring 39 000 medlemmar i HjärtLung. Det är många men på Riksförbundets kongress i juni 2016 klubbades att medlemsvärvning ska vara i fokus de kommande åren.

– Det skulle göra föreningen till en ännu starkare opinionsbildare. Ju fler vi är desto starkare blir vår röst, säger Inger Ros, ordförande för Riksförbundet HjärtLung. Vi tror också starkt på att vår verksamhet gör våra medlemmar gott. Vi vill att fler ska bjudas in för att exempelvis få kunskap, träna ihop med andra och få ett socialt umgänge genom vår förening. enligt en undersökning som HjärtLung lät göra bland sina medlemmar under 2015 uppger nio av tio tillfrågade att de skulle rekommendera andra att också gå med i HjärtLung.

Men hur gör man då för att få andra att se samma mervärde med ett medlemskap som de redan frälsta?

– Det kan låta banalt, men att ställa frågan ”vill du vara med?” är en bra början, säger Ulrika Fridsell som arbetar med medlems- och föreningsvård på Riksförbundet HjärtLung.

Ulrika Fridsell menar att HjärtLung som förening är duktig på att informera om sin verksamhet och sina kärnfrågor men att man inte har lika stor erfarenhet av att aktivt locka nya
medlemmar. För att lyckas tror Ulrika Fridsell att man måste tänka nytt och brett och aktivt gå in för att värva. Många blir idag medlemmar via vården. Personer som själva drabbats av en hjärt- eller lungsjukdom får ofta tack vare HjärtLungs eftervårdsombud reda på att föreningen finns.

– Men de potentiellt nya medlemmarna kan också finnas i shoppinggallerior, idrottshallar och i sociala medier på nätet. Vi måste använda vår fantasi och göra något roligt av att försöka öka medlemsantalet, säger Ulrika Fridsell. föreningen HjärtLung Norrtälje arrangerade en dagsaktivitet kring stadens Hälsans Stig i september och bland underhållande jippon och tipspromenader passade de då på att dela ut reflexer med HjärtLungloggan och flygblad med information om hur man kan gå med i föreningen.

– Det blev en lyckad aktivitet och vi blev omskrivna och fotade av vår lokala tidning. Jag hoppas att vår entusiasm smittade av sig så att fler vill bli en del av vår gemenskap, säger Anita Andersson, ordförande i HjärtLung Norrtälje.

Text: Anna-Karin Andersson