Fysisk träning för äldre hjärtpatienter ger positiva resultat visar ny studie

- Man blir aldrig för gammal för att få resultat av träning, säger Maria Bäck som är fysioterapeut och forskare vid hjärtrehabiliteringen på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Maria Bäck har i många år intresserat sig för den fysiska träningens effekter och hur man kan tillgängliggöra den för patienter med kranskärlssjukdom.

I en ny studie har hon tillsammans med kollegor studerat hur äldre personer med kranskärlssjukdom påverkas av träning.

Ska ingå i hjärtrehab enligt de nationella riktlinjerna

Att fysisk träning är positivt för patienter med kranskärlssjukdom är sedan tidigare väl klarlagt och ska enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer erbjudas inom hälso- och sjukvårdens hjärtrehabilitering.

Studier visar att träning bör bedrivas minst två gånger per vecka i minst tre månader.

- Men stödet för de positiva effekterna av fysisk träning vid kranskärlssjukdom är i första hand baserade på studier av medelålders män där äldre patienter är underrepresenterade, berättar Maria Bäck. Vad vi vet har det inte funnits någon studie som har utvärderat effekter av fysisk träning på patienter med kranskärlssjukdom som är 80 år eller äldre.

Tidigare forskning fokuserat på maxkapacitet

Den tidigare forskningen kring sekundärprevention för patienter med kranskärlssjukdom har dessutom till största delen undersökt effekter av fysisk träning på patienternas maximala arbetskapacitet, det vill säga hur hjärtat och cirkulationen fungerar vid ansträngning.

- Betydelsen av fysisk funktionsförmåga, muskeluthållighet och balans är inte lika väl studerat hos patienter med en etablerad kranskärlssjukdom. Vi såg att det fanns ett behov av att undersöka detta närmare.

Studie ville titta på fler variabler för 80-plussare

Syftet med studien var att studera effekterna av träning avseende fysisk prestationsförmåga, fysisk funktionsförmåga, balans men också självskattad hälsa, ångest och depression för patienter med akut kranskärlssjukdom som var 80 år eller äldre.

Patienter med kranskärlssjukdom som vårdats på hjärtintensivvårdsavdelning vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg inkluderades i studien.

Personer som av olika skäl inte kunde delta i fysisk träning eller som redan tränade tre gånger i veckan eller mer exkluderades.

Lottades till träning eller kontrollgrupp

Efter att patienterna skrivits ut från hjärtintensivvårdsavdelningen lottades de till träning eller en kontrollgrupp.

Alla patienter fick därefter träffa en fysioterapeut där tester av fysisk funktion, muskelfunktion och balans utfördes. Patienterna fick också besvara ett antal frågeformulär.

Efter fyra månader fick samtliga 26 patienter utföra samtliga tester igen. Under studiens gång fick patienterna i träningsgruppen träna 60 min 2 ggr i på Sahlgrenska sjukhuset samt en gång i hemmet.

Patienterna i kontrollgruppen uppmanades leva som vanligt.

- Träningen var individanpassad och bestod av både konditionsträning, muskelträning och balansträning, säger Maria Bäck.

Flera positiva effekter för träningsgruppen

Resultaten av denna studie visade att träningsgruppen förbättrade gångsträcka, muskeluthållighet och fysisk funktion vid olika tester som exempelvis balanstest och förmågan att resa sig upp från en stol.

De personer som deltog i träningen fick också en ökad egen skattad tilltro till den egna fysiska förmågan. Graden av ångest minskade också hos deltagarna som tränade.

- Däremot kunde vi inte se någon skillnad mellan maximal arbetskapacitet på motionscykel mellan träningsgruppen och kontrollgruppen, säger Maria Bäck och fortsätter:

- En lärdom vi tagit med oss är att funktionsförmåga kan vara en viktigare parameter än maximal arbetskapacitet för gruppen över 80 år.

Uppskattade samvaron och att utbyta erfarenheter

Följsamheten till träningen var generellt mycket hög bland deltagarna.

De som kom med tyckte det var roligt och tryggt att få träna under ledning av en fysioterapeut på sjukhus.

De uppskattade även att få träffa andra personers om hade liknande bakgrund och erfarenheter. Den sociala samvaron beskrevs som betydelsefull.

- De som var med tyckte det var toppen, både träningen och gruppsamvaron upplevdes som något mycket positivt. Oron för att träningen kunde vara farligt för hjärtat minskade när de fick träna utifrån sina egna förutsättningar i en miljö som kändes trygg.

Många tackade nej

En svaghet var att relativt många tackade nej till att delta i studien. Skäl som andra sjukdomar, att ha en anhörig med sjukdom i hemmet och för lång resväg angavs som skäl att avstå. M

aria Bäck och hennes kollegor funderar nu på hur man ska kunna nå ännu fler.

- Kanske kan man utvärdera hur det fungerar att erbjuda träning via videolänk till denna grupp Jag tror att vi inom sjukvården måste börja tänka att vi ska erbjuda ett smörgåsbord till våra patienter, så att så många som möjligt kan och vill delta i rehabiliteringen.

Sekundärprevention

Sekundärprevention innebär behandling av olika typer av riskfaktorer som patienten har.

Syftet är att minska risken för återinsjuknande men också att förbättra livskvaliteteten hos personer som har en kranskärlssjukdom.

Både läkemedel och livsstilsåtgärder ingår i begreppet sekundärprevention. Exempel på detta är:

• Livsstilsåtgärder vad gäller kost, fysisk aktivitet och träning, motverkande övervikt, stress och psykisk ohälsa.
• Rökstopp.
• Behandling av obstruktiv sömnapné.
• Blodfettssänkande läkemedelsbehandling.
• Blodproppsförebyggande läkemedelsbehandling.
• Hjärtsviktsbehandling.
• Kontroll och behandling av högt blodtryck.
• Blodsockerkontroll.