Den 25 augusti var det ett underbart väder när vi skulle börja vår hösttermin. Vi var många som samlades ute i Sjöviken, Bolmsö. När jag hade hälsat alla välkomna och en önskan om att sommaren varit härlig, så fick jag meddela att Sölve tyvärr inte kunde komma p.g.a. sjukdom. Detta var första gången som han fått ställa in. Jag läste upp det som Sölve skrivit till mig och vi tänkte alla på honom. Men vi hade Mats och Mona på plats och jag välkomnade dem. Efter att vi inmundigat korv med bröd så var det deras tur.

De tog oss med på en resa genom sommaren, kärleken och livet. Detta gjorde de med bravur. Vi började att sjunga Den blomstertid nu kommer som allsång och avslutade med Höstvisa. Men mellan dessa sånger som vi sjöng, så fanns det många tillfällen då vi också kunde sjunga med.

Mats som spelar på sitt dragspel som ett proffs och sjunger därtill och Mona med sin skicklighet på pianot och sin fantastiska sångröst. Mats berättade om alla bröllop som han spelat på och hur en del melodier blev mindre lustfyllda att spela under åren, då det bara blev för många repriser. Men vi fick höra ”Där bröllopsklockor ringa”, ”Där björkarna susar”, ”Det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat” och ”Vi ska gå hand i hand”. Vi skrattade gott när vi fick höra om när Rolf friade till Mona. Han hade gjort en ring av en röd ”påsklämma” och gick ner på knä. Då spelade ett av deras barn Rysslands nationalsång på telefonen och Mona sa JA. De gifte sig när Mona fyllde 50 år. Några av sångerna som Mona sjöng var ”Som en blänkande silvertråd”, ” I min lilla, lilla värld av blommor” m. fl. Hela deras program var fyllt av historier om musiken de framförde, historier ur deras egna liv och mycket musik och sång. Innan vi sjöng Höstvisa så avslutade Mona med att sjunga ”Vilken underbar värld”.

Mats och Mona fick rungande applåder och var sin blomma som tack. Allt gick så bra, om än annorlunda än vad det var tänkt!! Jag informerade om mycket som hända ska framöver och sedan blev det fika. Avslutningsvis drogs vinster på fikabiljetten och Läsning ur ”Livet har lärt mig”

Text och foto Åsa Prytz och Kjell Sundberg