Vi var 51 förväntansfulla resenärer som äntrade bussen. Ingen visste vart det bar hän utom Suzane och chauffören Peo. Vädret visste vi inte heller något om. Men när vi körde dit vi skulle regnade det hela tiden och när vi körde hem likaledes. ”Vi hade tur med vädret” för på vårt resmål var det fint. Vi åkte söderut och Suzane berättade om saker som hänt på orterna utmed vägen. Hamneda med sina ångbåtar Svanen och Lagan och de onyktra kaptenerna som även var ovänner. Galjbacken där dömda hängdes och även begrovs. Detta var ett ”nöje” för befolkningen som hade med picknick och ”dricka” när de tittade på detta. Det var brännvinsförbud under ceremonin men enbart då. E4;an var avstängd bitvis så vi kom även om Strömsnäsbruk där vi fick se en död hjort som fått släppa livet till i jakten som började 1/9. I Markaryd såg vi den nya Multisportbyggnaden som delvis sponsras av NIBE. Posten grundades 1638 här med symbolen ett posthorn. I Örkelljunga under 30-talet härjade tjuven Bildsköne Bengtsson och som skrev handskrivna tackbrev till sina offer. Ni som åkt mot Helsingborg när ni var barn kommer ihåg det svarta ”berget” på höger sida. Det var slagg från kolgruvan. Kolen användes för att driva loken. Gruvan lades ner 1960. Gångarna i gruvan  var trånga och små så de som arbetade där låg på rygg i schakten och hackade loss kol ovanför sig. Hästarna som användes för att transportera kolet nere i gruvan hissades ner och fick sedan tillbringa resten av sitt liv under jord. De blev blinda och dog en tidig död, precis som arbetarna som ofta dog av stendammslunga.

Så kom vi då till Landskrona där Pågen bygger ny fabrik och där Citadellet finns som bl.a. var plats för hemlösa kvinnor som dömdes för lösdriveri. Så fick vi veta resmålet VEN/ HVEN.

Färjan tog 30 min och när vi kom till Ven så väntade två Traktorsskjuts på oss.

De tog oss till Tycho Brahe museet. Vi fick två guider och de berättade det mesta om denne fantastiske man.

Han föddes 1546 och var ju dansk. Han var av adelssläkt, men föräldrarna tog inte hand om honom, utan en farbror och hans fru blev hans fosterföräldrar, vilket var ett lyckokast. De ansåg att utbildning var viktigt och som tolvåring kom han till universitetet och läste ”fina” ämnen. Efter ett år där förutspåddes att två planeter skulle gå framför varandra, men det var felräknat på två dagar. Detta blev starten för astronomen, observatören och instrumentmakaren Tycho. Han läste på universitetet på dagarna och studerade i smyg himlavalvet på nätterna. Han gjorde en kometkarriär och upptäckte bl.a. en speciell stjärna. Han blev världskändis och den danske kungen erbjöd Tycho ön Hven och mycket pengar. Han godtog detta och hade många assistenter där vid sitt kombinerade observatorium /bostad.

Instrumenten gjordes först av trä men träet rörde sig i fukt så mätningarna blev fel så att sedan användes stål. Vissa instrument fick man även gräva ner. Vi var också nere i det underjordiska observatoriet.

Han fick åtta barn med sin kvinna. När Fredrik den II dör 1598 vill inte sonen att Tycho ska vara kvar på Hven och han kommer då till Prag där han samarbetar med Keppler.

1601 dör Tycho efter att inte kunnat urinera på många dagar. Allt som byggts upp på Hven raseras och den nye kungen var mer intresserad av krig.

Vi kördes nu till en restaurang som ägdes av ”Allt om Ven” företaget som hade dessa traktorsskjutsar, hönor, glassbod, rökeri m.m. Där fick vi god lunch och kaffe/te. Därefter var det åter dags för skjuts till Sankt Ibb´s kyrka som byggdes på 1200-talet och byggdes till på 1400-talet.

Så vacker inuti och så intressant kyrkogård och vilken vacker utsikt!! Tillbaka till restaurangen för riktig gofika med nybakade kanelbullar.

Avslutningsvis blev det Venglass innan vi åkte tillbaka med färjan till Landskrona.

 

Där blev det hemresa i ösregn! Men vad gjorde det när vi haft så fint hela dagen. Intressant att det var så många av oss som aldrig varit på Ven. Jag tackade Suzane och Peo för en fin resa och även resenärerna för att de följde med. Suzane informerade om Österrikeresan som vår resegrupp planerar till maj/juni 2027. Suzane avslutade med devisen ”Vi dör bara en gång men lever idag”.

Text och foto Åsa Prytz