Medlemsmöte 17 juni-23 Resa Gudmuntjärn

Riksförbundet HjärtLung Söderhamns sommarresa gick till Medelpad och Gudmunstjärn. Där fick vi ta del av gårdens historia av Catharina Rönngren. Gudmunstjärn var ett av de sista riktiga självhushållen i vårt land där nästan allt som behövdes för överlevnaden producerades på gården. Den gamla mangårdsbyggnaden har funnits sedan 1700-talet och så sent som på 1940-talet när gården övergavs var det bara ett fåtal saker som köptes utifrån. Fem generationer i rakt nedstigande led bodde här och för varje ny generation tillkom ett antal hus för olika ändamål som mest fanns det ett trettiotal byggnader, såsom bagarstuga, smedja och en basta som användes till att torka säden. 

Olof Persson kom som 23 åring 1778 som nybyggare till Gudmunstjärn och började bryta mark, han bodde ensam några år, men gifte sig med Gunilla en kvinna från Liden och de fick två barn. I slutet på 1780 talet blev det nödår, skörden slog fel flera år i rad, och våren 1792 fick Gunilla gå till sitt föräldrahem i Liden för att få lite korn av sina föräldrar, så de kunde så. När hon kom hem var hon i dålig kondition och blev sängliggande, Olof fann henne död i sängen. Olof blev ensam med två barn och städslade en piga, innan året var slut gifte de sig.

1792 var ett händelserikt år med både begravning och bröllop. Olof fick åtta barn med de två kvinnorna varav fyra barn dog små. Yngste sonen Nils Olovsson tog över gården, han led av epilepsi och blev befriad från militärtjänsten. Han gifte sig med en drivande och driftig kvinna från Jämtland som hette Ingrid och de fick ett barn, Sara Lena som i sin tur gifte sig med en dräng som hette Erik.

Hon satte stor prägel på Gudmunstjärn och började styra och ställa, det första hon gjorde var att gräva ner stockar och på så vis få rinnande vatten till gamla mangårdsbyggnaden och ladugården. Hon var mycket intresserad av trädgårdsskötsel och hade olika odlingar. Deras son Nils Olov blev den siste bonden på Gudmunstjärn han och hustrun Märta fick tre döttrar, 1929 byggde han den nya ladugården då han hade förhoppning att någon av döttrarna skulle ta över.

Nils Olov dog 1943 då sålde änkan och döttrarna Gudmunstjärn till Indals kommun. På 1980-talet blev platsen naturreservat.

Därefter for vi vidare till Norra Stadsberget för en sen lunch på restaurang Grankotten. Vi avslutar vårt besök i Sundsvall med en rundtur på Alnön.

För foto o text svarade : Ann-Marie Svahn