Vi besökte först Vargaslätten i Simlångsdalen. Denna anläggning startade 1917 av arkitekten Sigfrid Eriksson och hans fru Ruth. Sigfrid Eriksson är en mycket känd arkitekt som bl a ritat Masthuggskyrkan i Göteborg och Botaniska trädgården i samma stad.

Nuvarande ägare Göran Johansson har haft Vargaslätten sedan 2013. Han sa att Vargaslätten inte är en trädgård utan något helt annat. Vad är det då? Jo, ”gesamt kunstwerk” dvs på svenska allkonstverk där natur, konst, hantverk och målning förenas. Sigfrid hämtade inspiration från Paris, München men framförallt från Italien (Rom) och den meltida konsten.

Slätten har tillgång till vatten, dammarna är humusrika (och därför så spegelblanka), luftfuktigheten är hög och det känns som ett tropiskt klimat. Göran berättade att Sigfrid skrivit en bok och den fick bli en ledstjärna för de som tog hand om hans och Ruths verk. Den restaurering som nu pågick fick ske med varsam hand och fick ta sin tid.

Vi blev guidade av en trädgårdsmästare som hette Gerben. Han hade varit flera år på Vargaslätten och dessförinnan i botaniska trädgården i Göteborg. Det var mycket intressant att lyssna på honom och följa honom. Naturen var konst, sa han. Det fick inte vara för perfekt. En gren kunde ligga lite i vägen och linjerna kunde vara ganska krokiga. Det fanns olika slags växter på olika höjder. Det kunde vara exotiska växter men de fick inte ta över. Vi följde honom på höga höjder, på slingriga stigar över broar och många vackra naturtrappor. Gerben sa att den late trädgårdsmästaren är den bäste. Ska vi göra något åt det här? Då tittar vi i Sigfrids bok och läser. Sedan funderar vi och sedan gör vi det.

Vi var upp vid klippträdgården med lusthuset. Lite längre ner upptäckte vi ett ”kylskåp”. Vi öppnade dörren och fann ett galler. Kanske fanns det öl eller vin därinne? Nej, det var tomt – idag i alla fall.

Vi gick ner för sluttningarna och tittade på köksträdgården och fick råd på vad vi kunde odla i torr sandjord. Bönor! Vi var förundrade över allt vi fått se och uppleva denna fina förmiddag.

Nu var det dags att åka till Ulvereds hjorthägn. Där blev vi fint mottagna och en buffé var framdukad. Där fanns naturligtvis hjortkött men också många olika slags sallader och grönsaker. Vi kunde konstatera att vi nog inte behöver äta mer denna dag.

Än en gång får vi tacka Eva Borg och Maiken Gustavsson som planerat och ordnat med denna fina resa. Vi ser fram emot fler gemensamma aktiviteter.

/Elizabeth Thoor