Höga kusten 1 – 3 sept 2024

Kryssningsresan till Höga kusten inledde höstens program. Deltagarna fick en fin resa med god mat, underhållning på båten. Under dagen i hamn i Härnösand fanns olika utflykter att välja på. Våra deltagare gjorde en utflykt upp på Skulebergets topp. Tyvärr var inte vädret det allra bästa, men ändå gick det att njuta av de vackra vyerna ut över öar och vatten. Ett besök gjordes också på det anrika Mjälloms tunnbrödsbageri.

På söndagen träffades vi på VikingLine terminalen, ett gäng från Riksförbundet HjärtLung Sollentuna. Namnet till trots piggt. Här skulle det bergsbestigas, båten skulle ta oss till Härnösand. Där väntade ett antal bussar för vidare färd norrut mot berget.

Efter ca en halvtimmes bussresa på en stundvis regnvåt E4 var vi framme vid Skuleberget. Då hade  regnet övergått skyfall. Frågan vi ställde oss var, åka eller inte åka, sittlift? Efter en mycket kort överläggning var saken klar. Vi åk! Argumentet "Lunchen finns där uppe" övertygade! 
Två busslaster orädda Svenska pensionärer äntrade liften, iförda Punchas från Biltema (blåa) eller röda från Jula. Lastning och lossning tog väl lite längre tid än vanligt, förmodligen på grund av regnet. Fördelan med att åka upp i regn, blåst och dimma är att de som är höjdrädda klarar resan bättre. Sikten var tidvis bara femtio meter.

Allt ska med, även rullatorn!

Tretiofem minuter senare var vi uppe vid toppstugan. Där väntade en varm brasa, en kopp varmt kaffe och en stor macka som vilken revisor som helst hade slagit ner på. Men den var jättetgod.

Varm brasa i toppstugan

Vi fick kämpa bra med mackan som hade räckt till flera. Snart var det dags nerfärd, men först måste vi titta på utsikten. Man skulle ju kunna se havet härifrån. Vi befann oss 295 meter upp.

Utsikt från toppen av Skuleberget

Väl ute ur topp stugan ställdes fotografen för utmaningar. Det är så att på de här breddgraderna faller inte regnet som i Stockholm, uppifrån molnen. Nej här kom det mer vågrätt, kanske som från Lofoten. Som om någon sprutar med hög trycksslangen mot dig. Så kunde det vara. därför inga bilder från norr. 
Ovanför grantopparna, på bilden ovan, ser man den vackra dalen och Norrfjärden och bortom den havet. Åtminstonne om man skall tro skylten :)

Så var det dax för nedfärd.

När vi snubblat av sittliften, eller blev vi knuffade? Liftvakten hojtade något om att vi inte kunde stå kvar. Vi hade lite problem att frigöra oss från den blå ponchasen, vi vet inte vad vinden hade gjort med den under nedfärden. Men vi var liksom ihop buntade, Lena och jag. Men med gemensamma krafter kom vi loss och kunde äntra bussen för återfärd till båten i Härnösand.