Fredagen den 13 oktober kl. 13.30 samlades 49 teatersugna resenärer vid   bussterminalen för att åka till Malmö. Det regnade och blåste, men när Börje kom med Mjälabuss så var det bara att inta sittplatserna. Vi var spända och förväntansfulla inför resan. Jag förberedde alla om musikalens innehåll, om Lasse Holms liv och spelade hans musik.

Anlända till Malmö fick vi våra hotellrum på Elite hotell och en del av oss hade tagit med mat och andra sökte sig ut på restaurang. Kvart över sex hämtade Börje oss till Nöjesteatern för att se ” De´e´det här vi kallar kärlek”. En liten summering om innehållet:

Det är 80-tal i en liten småstad någonstans i Sverige. SVT tappar tittarsiffror och bestämmer sig för att göra en talangjakt, ungefär som Idol. Till staden kommer en uppblåst tv-producent som är både elak och dryg. Efter det blir inget sig likt i den lilla staden. De har fått till handlingen mycket bra och de 26 låtarna kom alla på plats i rätt sammanhang.

Här är lite om föreställningen

Idén kom redan för 35 år sedan att göra en musikal av Torgny Söderbergs och Lasse Holms låtar. Men för sju är sedan blev det verklighet och Ingela Pling Forsman och Monica Forsberg ombads att skriva manus. Tyvärr fick inte Torgny uppleva premiären då han dog i fjol. Vi tyckte alla att detta var en FANTASTISK föreställning och vi var fyllda av denna glada och medryckande musik då Börje hämtade oss vid teatern.

Vilken fördel man har när man hämtas och körs till hotellet. Vi slapp att stå och dividera med taxichaufförer som vi såg andra fick göra. Nöjda och upprymda kom vi till hotellet för att avsluta dagen precis som man ville.

På lördagen serverades det en härlig hotellfrukost och därefter var det ” fri lek” att göra det man ville. Vi hade klarblå himmel så det var härligt att ströva runt och göra Malmö.

Kjell och jag åt sushi och därefter köpte vi årets sista glasstrut. Detta gjorde vi utomhus i solsken. Klockan två var alla i bussen och vi var klara för avfärd. Då kom ett telefonsamtal till en av resenärerna och solskenet blev till mörker. Att få ett dödsbesked är alltid svårt och det kommer aldrig lägligt. Vi blev alla så berörda men vi avslutade ändå hemresan som planerat med att Agneta J:son Granemalm berättade om pigan Ida från Markaryd och allt vad hon utsattes för.

Tack till alla underbara resenärer, Maiken som ordnat resan och Börje som körde så fint!

Åsa Prytz