Månadsmöte med landsortssånger
Riksförbundet HjärtLung Ljungbys oktobermöte gick i musikens tecken.

Det var Ljungbybandet The Heather Village Band som bjöd på sång och musik från slutet av 1800 talet och fram till 2020 talet. Bandet har besökt HjärtLung för ett antal år sedan men var så välkomna tillbaka. Efter några låtar från 1800 talet var det dags för 1900 talet och 1934 kom en brittisk countrylåt till som på svenska fick namnet Gamle Svarten som bland annat sjöngs av Cacka Israelsson på 50 talet. Det var många som nynnade med när de spelade och sjöng den. En annan sång som slog igenom här i Sverige var Han måste gå med Gunnar Wiklund, där han bad att hon skulle tala närmre, håll telefon intill sin mun, låt oss låtsas vi är ensamma en stund. Det var många härliga låtar som väckte olika minnen hos publiken. En annan låt som också väckte minnen var Kom hem igen.

Bandet denna eftermiddag bestod av Michael Axelsson som stod för sång och mellanprat, Magnus Rydh, Björn Landström, Roger Lydén och Percy Bergman. Vi fick även lyssna till några av Michaels egna låtar och allt blev så uppskattat så det fick bli två extranummer.

Ordförande Åsa Prytz tackade bandet med varsin ros och efter det blev det information. Åsa påpekade hur viktigt det är att man anmäler sig till månadsmötena. Lunchen i Hembygdsparken samlade många medlemmar och nästa tillfälle är den 13 november och då är det på Baket. Åsa och Kerstin Norén är HLR ombud och har börjat besöka olika föreningar där de visar och berättar om hur det går till när man gör HLR ( hjärtlungräddning) De visar även hjärtstartaren och visar hur den fungerar.
Den 11 november har HjärtLung Ljungby två tillfällen med utbildning i HLR. Åsa uppmanade medlemmarna att gå, alltid viktigt att fylla på kunskaperna om att kunna rädda liv.


I källaren stod borden dukade och kön ner var lång innan alla hittat en plats. Efter kaffe, tunnbrödsrulle och kaka var det dags för allsång med Ernst vid pianot.

Åsa avslutade som vanligt med ord från Livet har lärt mig som både är tänkvärda och roliga.
Text och foto. Agneta Json Granemalm