Läkarna missade att Linas kroppspulsåder höll på att brista

För ett år sedan var Lina Spång nära att mista livet. Idag vet hon att de där plötsliga bröstkamperna berodde på aortadissektion. Men när det hände förstod först varken hon eller läkarna vad det var eftersom tillståndet är så pass ovanligt.

Kvinna vid lekpark.

Det var en lördag i oktober 2016 som Lina Spångs liv förändrades. Men dagen började helt utan förvarningar om att hennes kommande dygn skulle tillbringas på sjukhus. Lina hade nyligen börjat med en ny hobby, pistolskytte, och gått med i en förening som anordnade en helgkurs. Hon tog bilen mot Dalarö i Stockholms södra skärgård.

Efter några praktiska övningar på tidiga förmiddagen blev det dags för en teoretisk genomgång. Mitt under föreläsningen kände Lina hur det smärtade till och krampade i hennes bröst.
– Det var väldigt obehagligt. Jag behövde komma ut för att hämta luft.

Pulsen verkade normal men Lina kände att det var omöjligt att fortsätta kursverksamheten. Hon ville bort därifrån, få hjälp. Hon tog bilen mot Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Läkarna tog EKG, blodtryck och undersökte hjärtat med ultraljud.
– Men efter flera timmars väntan och olika undersökningar hade de inte kunnat hitta något fel. De förklarade att smärtan nog berodde på träningsvärk. Jag trodde aldrig på den teorin men fick två alvedon och åkte hem.

Lina kom aldrig till ro den kvällen. Hon försökte dämpa värken i bröstet med en värmekudde men det gav ingen lindring. Efter en mardrömsnatt med smärtor såg hon ingen annan utväg än att göra ett nytt försök med att uppsöka sjukvård. Liknande undersökningar gjordes rutinmässigt ännu en gång på akutmottagningen. Timmarna gick. Till sist blev hon undersökt med så kallad datortomografi och de detaljerade röntgenbilderna gav svaret.
– Läkarens röst gick upp som i falsett när hon meddelade att min aorta höll på att brista. Sen skrek hon högt ”prio ett” till den övriga personalen och bara sekunder senare låg jag på en brits och märkte hur någon rev av mina kläder och samtidigt som en annan klippte upp mina ringar. Och så låg jag på ett operationsbord.

Lina Spångs kropp kyldes ner till 18 grader och opererades i sex timmar. I efterhand har hon förstått att läget var kritiskt. Att vårdinsatserna dröjde förvärrade hennes risker eftersom den stora kroppspulsådern, aorta, är central för att kunna försörja kroppens organ med blod. Hon vet att hon har tur som lever och att hon klarat sig från bestående skador.

Lina Spång vårdades på sjukhus i knappa två veckor efter operationen och har behövt en lång tids rehabilitering. Nu, ganska precis ett år efter de där omskakande bröstkramperna, känner hon sig frisk och har precis börjat jobba heltid igen. På fritididen har hon engagerat sig i Aortadissektionföreningen Skandinavien som är en del av Riksförbundet Sällsynta Diagnoser i Sverige.

Ett övergripande mål för verksamheten är att öka kunskapen om de sjukdomar som få i dagsläget känner till och förbättra vården till de som drabbas av sällsynta diagnoser. Lina Spång menar att hennes erfarenheter av vården visar på just det behovet.
– Det finns rutiner för hur exempelvis misstänkta hjärtinfarkter ska undersökas och när det uppdagas finns ett paket med förfinade medicinska tekniker och heltäckande eftervårdsprogram. För mig dröjde det över ett dygn innan min diagnos överhuvudtaget kunde fastställas och stödet efteråt har varit bristfälligt. Det fanns inte ens en skrift om den sjukdom jag råkat ut för.

Stressen och mardrömmarna som tyngde Lina efter det omtumlande ingreppet för aortadissektionen har hon fått bearbeta på egen hand. Hon tror att hon hade haft hjälp av att vara med i en samtalsgrupp tillsammans med andra som varit med om liknande händelser men tyvärr har hon tvingats klara sig utan.

Med tiden har hon repat sig och sedan en tid sover hon åter gott om natten och följer de råd hon fått av sin läkare kring fysisk träning. Och så har hennes ihärdiga sökande efter information och egna engagemang varit en hjälp på hennes väg tillbaka.
– Trots att vi är få som lever med aortadissektion har jag genom mitt nätverk träffat andra med samma diagnos. Det är betydelsefullt att kunna prata med de som har inblick och förståelse. Vi delar med oss av råd och idéer till varandra.

 

Det här är aortadissektion

Aortadissektion är det samma som brusten kroppspulsåder, där väggskikten delat sig på ett onormalt sätt och blodflödet riskerar att bryta igenom kärlväggen. Varje år operas mellan 15 och 200 personer för aortadissektion, ingen vet säkert hur många som drabbas utöver de som opereras. Aortadissektion kan uppstå spontant men det finns bakomliggande riskfaktorer som högt blodtryck och ärftliga sjukdomstillstånd.

Källa: Aortadissesktion Föreningen Skandinavien. Läs mer på hemsidan aortadissektion.com