Resa till Vildmannens land den 14 juni 1999 ( foton se fotoalbum)
Hjärt- och lungsjukas förening i Härnösand har under vintern läst om Västerbotten och Lappland, och en studieresa efter cirkeln planerades av vår studieorganisatör Gertrud Boström. Resan genomfördes med ett 40-tal deltagare under 4 dagar. Folkhögskolan i Storuman skulle bli vår förläggning och centralpunkt under resan.
Den 14 juni samlades en förväntansfull skara för att anträda resan från Härnösand via Åsele, Wilhelmina till Storuman med Hasse Brandt som chaufför. Under natten vräkte regnet ner, men som vanligt på våra resor bröt solen fram under resans gång, och vi hade ett strålande väder under hela resan. Humöret var på topp och sånger och historier avlöste varandra.
I Wilhelmina anslöt sig Bror Kristiansson, före detta rektor på folkhögskolan i Storuman. Han skulle bli vår guide. På ett mycket personligt och kunnigt sätt, redogjorde han under resans gång, för hur människor haft det, och hur landskapet utvecklats genom åren. Hans arbete på folkhögskolan och det faktum att han var uppfödd i Lappland, gjorde att han kände till väldigt mycket om människor och natur.
Första stoppet blev Storsele by, där lunch var beställd på Jarja Gårmé. Jarja Gårmé är ett exempel på hur företagsamhet kan leda till arbetstillfällen. Genom kursen ”leva i glesbygd” på folkhögskolan i Storuman fick några ungdomar i Storsele idén, att starta en verksamhet, som resulterade i Järja intresseförening, med verksamheter som vandrarhem, restaurant, barndaghem, egen butik, teatergrupp, egen pool, stor handelsträdgård med ekologiskodling och som håller Wilhelmina kommun med blommor och grönsaker mm. Järja är det lokala namnet på en blomma som heter Torta, och som har stor växtkraft och återkommer varje år. Vilken symbolik. Jättegod lunch serverades och Rolf Lidquist bjöd också på rökt järjaskinka, Järjas svar på parmaskinka. Han berättade också om intresseföreningens uppkomst och hur teatern gett medlemmarna självförtroende. Rolf avslutade med en monolog ur ett bygdespel, som teatern skulle genomföra under sommaren.
Resan gick vidare och vi besökte Nybyggarland utanför Storuman, med sameslöjd i tenn, skinn, trä och renhorn. Därefter blev det middag på folkhögskolan i Storuman, där vi inkvarterades. Under kvällen gjorde vi en rundtur i Storuman och var bland annat inne i Sveriges största landsortskyrka, som ligger i Stensele. Från utsiktsberget var det en vacker utsikt i solnedgången över det system av öar som uppstod vid vattenregleringen.
Vid resan mot Tärnaby och Hemavan tittade vi bland annat på skinnhantering och rotslöjd i Forsmark. Där fanns även järnsmide, som visades av Maria Elofsson i sin smedja. Därefter fortsatta vi mot Tärna, där mycket kretsade kring byns stora ambassadörer Ingemar Stenmark, Stig Strand och Anja Persson. Vi gjorde ett kort besök i en av Sveriges vackraste trädgårdar, där man planterade ut egna växter, som drivits fram under vintern. Tyvärr hade den inte öppnat ännu, med det mesta blommade redan, och man var i full fart med att plantera ut växterna. Trädgården låg mycket vackert till med en liten konstgjord sjö.
Lunchen intogs hos Anna Eklund på Laisalidens fjällhotell, ovanför trädgränsen vid Södra Stofjället. Grillad marinerad lax med en underbart god sås serverades.
Tyvärr var inte fjällparken i Hemavan öppnad ännu, och för oss som varit i Hemavan tidigare var det en överraskning, att det var en så stor utbyggnad av stugor eller ska man säga villor. På vägen tillbaka till Storuman besökte vi Umnäs skoterhotell, där vi tittade på ett skotermuseum och åt vår middag. Under kvällen fick vi också klart för oss att vi var i Lappland. För de som bor här känns det som om Lappland, som landskap är bortglömt och alla pratar om Västerbotten, som i det här fallet torde vara länet.
Vi besökte också Sorsele och Ammarnäs under vår resa. Ammarnäs som enligt ortsbonas sätt att se, är där vägen börjar. Ett positivt tänkande, som vi förstått genomsyrat bygden och visar på en fin nybyggaranda. Denna dag hade vi med oss Kurt Mönch som guide. Kurt är biolog, och han inventerar djur- och växtlivet i trakten åt länsstyrelsen. Han är också chef för naturum och därför den perfekta guiden. I den dal vi nu befann oss i var det en helt annan växtlighet. Det var tallskog hela vägen upp till Ammarnäs, medan det i övriga dalar vid odlingsgränsen växte björkar.
Första stoppet gjordes i Sorsele där vi besökte Gilbert ”Gille” Höglander, som i full frihet presenterade sig själv och sitt hantverk. En mångsysslare med många strängar på sin lyra, vilket han visade när vi anlände. Han presenterade sig med egna sånger och teckningar på gårdsplanen, och sedan gick vi runt i hans ateljé. Utöver målningar träslöjd, det mesta med en historia bakom, hade han egna små funderingar underfundigheter nedtecknade i böcker eller visor på band. Ett mycket uppskattat besök där det bjöds på välkomstdrink på det oanvända utedasset i museet.
Nästa stopp gjordes vid Gillesnuolja kapell, en samekyrka vackert belägen vid Vindelälven. I det vackra vädret satt vi där och fikade till bruset av Brudforsen. Enligt kyrkoböckerna skulle ett brudpar ta älven ner för att förbereda sitt bröllop, men bruden drunknade i forsen, som på så sätt fick sitt namn.
När vi kom till Ammarnäs besökte vi den berömda potatisbacken, och många av oss gick upp på toppen för att njuta av den vackra utsikten. Ammarnäs fick väg under 1930-talet, men folk har bott där sedan 1800-talet. Potatisbacken har byn odlat under alla år. Det är en kulle som består av rester från inlandsisen, och den är vänd mot söder och är frostfri länge, vilket gör att det växer bra. Alla som bor i byn har rätt att odla potatis under förutsättning, att de resar ogräs och sköter sin lott. För att inte regn ska föra med sig jord, sättar man potatisen i fåror, som görs som terrasser på tvären.
Den vackra skogskyrkogården besöktes också. Där fanns många stenar som handplockats ur skogen och därefter blivit gravstenar. Efter lunch besöktes ett par systrar, som tillverkade samisk konst enligt originalmönster och hade en stor del av världen, som marknad för sina produkter. Vi hann även med ett besök på ett renslakteri uppe på fjället.
Middagen denna sista dag hade vi på folkhögskolan, där man verkligen gjort sitt bästa för att vi skulle trivas, Man bjöd på en del av bygdens specialiteter, med rökt renkött, renskav, pitepalt, gravad lax och glass med varm hjortronsylt mm.
Allting har sin ände och återresan till Härnösand gick längs Blå vägen mer mot Umeå. Vi stannade i Lycksele för att besöka Gammplatsen , som är ett kultur- och hembygdsområde. Lunchen intogs i Lappkåtan, där vi tackade Bror, för det mycket personliga och trevliga sätt, han ledsagat oss genom Lapplands och Västerbottens sevärdheter. Hans sätt att genom personer han kände belysa hur folk levde och bodde förr fascinerade alla och höll intresset vid liv.
Det var ett glatt och nöjt gäng som anträdde återresan. Vi fick mycket mat, bra förläggning, bra väder och en fin Aha-upplevelse.
Vi är Gertrud Boström, Hasse Brandt och personalen på Storumans folkhögskola och våra guider stort tack skyldiga, för allt det trevliga vi fått uppleva.
