En av de 56 resenärerna visste vart vi skulle och givetvis Jörgen vår chaufför och Suzane vår reseledare. Vi andra var alla spända på vart det skulle bära hän!! Första stoppet blev i Apladalen i Värnamo. Vi delades upp i två grupper och fick fin guidning bland de ditflyttade husen. Hembygdsföreningen i Värnamo bildades 1920 och då var målsättningen att Apladalen skulle bli en Natur-och hembygdspark, där kommande generationer kunde få se hur smålänningarna levde och verkade förr. 1925 invigde Hembygdsföreningen sin första museistuga, Ryggåsstugan. Där finns nu tolv olika byggnader och vi var inne i ett par av dessa. Själva platsen har funnits länge och då var det marknadsplats. Statygruppen med Per, Kersti och Länsman har ju en historia som vi alla känner till, då den skildrar nödåren i Sverige efter Karl XII död 1718. Nödmynten man hade sparat hade inte längre något värde. Innan vi åkte vidare fick vi gott fika.

Resan fortsatte till Jönköping, Huskvarna och mot Aneby. Vi hamnade, efter att kommit på för buss olämplig väg, i Åsens by, som består av tre gårdar från 1400-1500-talet. Åsens by tillhör Aneby kommun. Vägen dit var otroligt vacker med stora gårdar och åkrar. Man har inte skiftat åkrarna så allt är som förr med åkrar som mosaik, mycket sten och gärdsgårdar(3km). Dessa repareras varje år och under tio år så har de gått igenom alla. Efter lunchen, som var mycket god, fick vi info om Åsens by och dess 17 hus.

Åsens by är Sveriges första Kulturreservat bildat år 2000 och 2007 bildades stiftelsen som nu tar hand om gårdarna. Man vill bevara, berätta och berika. Varje år kommer c:a 35 000 besökare. Vi fick gå omkring och titta på djuren, husen grönsakerna och gårdsbutiken. Så var det dags att åka vidare och bl.a. så åkte vi förbi Hoks herrgård.

Men vi stannade i Ohs för att åka tåg vilket vi tyckte var en upplevelse. När vi åkt 5 km var det dags för goefika på en ”hållplats” som nyss var invigd. Där berättade stinsen hur det kom sig att det blev en järnväg här, vilket behövdes då stockar skulle transporteras från Ohsbruk. Inga vägar fanns och efter mycket om och men stod järnvägen klar 1910 enbart för godstrafik, spåravstånd 60 cm.

Vid högertrafikomläggningen 1967 hade vägarna bärighet för långtradare, så då behövdes inte järnvägen. Rälsen fick ligga kvar och med ideella krafter så startade Ohsan (ånglok) med vagnar för resenärer 1970. Vi är nog många som åkt med våra barn på denna järnväg och blivit lite sotiga under färden. Så var det inte denna gång. Tågresan slutade i Bor.

När klockan slog 19 var vi åter i Ljungby efter en lång och innehållsrik dag! Tack till alla som gjorde att resan blev så bra!! Text och foto Åsa Prytz