Stressen gjorde att hon själv blev patient

Sjuksköterskan Sofie Olofsson från Bromma var bara 39 år när hon fick en stresspasm i hjärtat.
– Jag arbetade 175 procent, var konstant stressad och tog mig inte tid att motionera och ta hand om mig själv, säger hon.

Stressen gjorde att hon själv blev patientDet var en vanlig dag på jobbet. Sofie Olofsson hade nyligen gått tillbaka till sitt arbete inom psykiatrin efter att ha arbetat på vårdcentral, där stressnivån var hög. Hon tog hand om patienterna när hon plötsligt kände en stark smärta i bröstet, ryggen, magen och ut i armen.

– Jag sa till patienterna att jag snart är tillbaka och gick till läkarna på avdelningen. Jag trodde först att smärtan berodde på reflux, något som jag hade haft besvär med tidigare och sa att de skulle ge mig något för magen.

Sofie hamnade på hjärtintensiven där man efter undersökningar kunde konstatera att hjärtats kärlvägg hade gått sönder på grund av en spasm som utlösts av stress. Sofie arbetade tiden innan hjärthändelsen väldigt mycket. Dessutom hade hennes far gått bort samma höst och ett av hennes barn gick på utredning på grund av en språkförsening.

– Det blev för mycket. Jag var konstant stressad och hade högt blodtryck på dagarna. På nätterna gick trycket ner och därför hade jag inte fått någon behandling för det.

Sofie var inlagd på sjukhus en vecka efter hjärtinfarkten och fick sedan några månaders rehabilitering.
– Det var i början svårt att ta in att jag hade fått en infarkt och att hjärtat var skadat.

I Sofies fall ledde stresspasmen till att kärlväggen gick sönder. Det är ovanligt och behandlas inte som en vanlig hjärtinfarkt. Sofie har inte fått någon stent, utan hjärtat har fått självläka i kombination med läkemedelsbehandling. Idag ser prognosen bra ut. Hon behöver bara äta betablockerare som håller puls och blodtryck lågt. Sofie valde efter sjukskrivningen att byta jobb.

– Jag jobbar deltid på en husläkarmottagning och har till stor del diabetespatienter och trivs väldigt bra. Jag tänker på att undvika stress, motionerar och går på medicinsk yoga varje vecka.

Hennes intryck är att den akuta vården fungerar mycket bra, men att det finns brister när det gäller det känslomässiga stöd patienter och anhöriga behöver efter en hjärtinfarkt.

– Jag är imponerad av den vård jag fått. Den enda bristen tycker jag är det psykosociala stödet. Jag hade tur och fick en bra hjärtsköterska som hjälpt mig mycket, men min sambo och mina barn hade också behövt stöd.

TEXT: Ulrika Juto
FOTO: Magnus Östnäs