Ledare nr 3 2013

Vid vårt förra AU-möte kom vice ordförande in och rabblade "ja vårn ja, ja vårn ja, tjong fadeladeli, dä ä e fina ti! Da stecker sä ur jola, å guschelôv för sola, ho ä så gla å bli". Jag förstod inte riktigt vad hon sa.

Inger Ros, ordförande i Riksförbundet HjärtLungMen Inger, det är ju Gustav Frödings dikt "En liten låt ôm vårn", sa hon. Skriven på värmländska och uppläst på samma dialekt. Inte så lätt för en stockholmare. När jag förstod innehållet begrep jag ännu mindre vad hon menade. Ute var det snö i luften och temperaturen hade varit minus sju grader under natten. När ni läser den här tidningen hoppas jag verkligen att våren är här. Sen går våren över i försommar och då har vi kongress.

Som vanligt innehåller Status mycket intressant läsning. Reportaget om ICD är både intressant och lärorikt för oss som inte vet så mycket om hur det är att bära en ICD i kroppen.

För några år sedan fick jag berättat för mig av en bekant som följt en vän som fått en ICD inopererad. Det är ett rejält ingrepp eftersom det påverkar så mycket. Hennes oro innan allt var inställt och fungerade bra, förstår nog de flesta. Hon fick väldigt bra stöd från sjukvården och är idag tacksam för att ICD:n fungerar så bra. Däremot glömde sjukvården bort hennes make. En make/maka eller annan anhörig är väldigt starkt inblandad i framför allt eftervårdsarbetet. Ibland är det svårare, fast på ett annat sätt, att vara den som står nära men ändå inte riktigt vet hur det känns. Här har sjukvården en hel del kvar att göra. Här kan vi som förbund också göra ännu mera än vad vi gör idag.

Om någon månad träffas också ni kongressombud från hela Sverige för att fatta kloka beslut för de kommande tre åren. Som jag tidigare skrivit är det min första kongress, det känns högtidligt och en aning pirrigt. En kongress ska innehålla många viktiga debatter. Det finns bra underlag för det inför den här kongressen. Ni skall bland annat besluta om en varumärkesplattform, ni skall anta nya stadgar och ni skall dessutom välja in nya personer i förbundsstyrelsen.

Antagligen har ni redan haft ert första möte inför kongressen. Det känns viktigt att säga, att ni ombud har getts förtroende för att kongressen ska kunna fatta så bra beslut som möjligt. Det är ju alltid så på kongresser att vi har klara uppfattningar i en eller annan fråga. Under kongressen är det ganska vanligt att det arbetas fram kompromisser. I dessa lägen är det viktigt att ombuden kan vara med och kompromissa. Alla beslut som fattas blir kanske inte blir precis som ni tänkt från början. Det viktigaste är ändå att när väl beslutet är fattat hoppas jag att inte någon känner sig alltför besviken.

Det ska fattas bra och kloka beslut genom goda argument och i en god demokratisk anda och med glimten i ögat.

Vårliga hälsningar

Inger Ros, förbundsordförande.