Välbesökt Rundabordssamtal i Jönköping

Förmaksflimmer, ambulanssjukvård och sekundärprevention stod i fokus när riksförbundet HjärtLung träffade ansvariga vårdpolitiker i Jönköping.

politiker rundabordetsamtalDen 6 februari 2014 var det dags igen. Då gav representanter från Riksförbundet, för sjunde året i rad, sig ut på vägarna för att träffa landstingspolitiker runtom i landet och diskutera hjärtsjukvården. I år gick starten i Jönköping och med på resan fanns förbundsordförande Inger Ros, projektledare för Hjärtemånaden Pär Hommerberg samt Magnus Östnäs som är pressansvarig på Riksförbundet. Moderator var vetenskapsjournalisten Thomas Heldmark.

Vill förbättra vården

Det var inför en välfylld sal i Science Park som Inger Ros hälsade allmänheten och medlemmar från läns-och lokalföreningarna i Jönköping välkomna. Hon poängterade att förbundet arbetar med opinionsbildning och olika aktiviteter för att förbättra vården för landets alla hjärtsjuka.

– I vårt arbete följer vi rapporter som Socialstyrelsens "Öppna jämförelser". Men vi gör också egna rapporter. Idag har förbundet 40 000 medlemmar.

Inger Ros passade på att slå ett slag för att ännu fler behövs.

– Hjärtsjukvården håller över lag mycket hög klass i Sverige men vi vill visa på de brister som ändå finns. Därför är det viktigt att vi träffar politiker. I Jönköping lever drygt 7 600 personer med förmaksflimmer. Dessutom finns cirka 2 600 oupptäckta flimmerfall. Vi vill lyfta förmaksflimmer. Sjukdomen ger stora samhällskostnader. Det vill vi göra något åt. Ett sätt är att arbeta förebyggande bland annat genom att ha hälsosamtal med personer över 65 år med riskfaktorer.

De politiker som stod beredda att svara både på förbundets och allmänhetens frågor, kom från den styrande majoriteten Urban Blomberg, Moderaterna, Mia Frisk, Kristdemokraterna, Per Hansson, Folkpartiet samt Märta Svärd, Miljöpartiet. Oppositionen representerades av Marcus Eskdahl, Socialdemokraterna och Inga Jonasson, Vänsterpartiet.

– Ska vi backa bandet en bit, frågade Thomas Heldmark politikerna. Vi var ju faktiskt här förra året och påpekade några brister. Bland annat pratade vi om självtester. Efter det mötet lade du Urban Blomberg en motion om självtestning när det gäller det blodförtunnande läkemedlet Waran, som bland annat används vid förmaksflimmer. Testet används ungefär på samma sätt som blodsockertest vid diabetes och gör att patienterna slipper åka till läkare varje gång de skall kolla sina värden. Vad hände med den motionen, frågade Thomas Heldmark?

– I Socialstyrelsens "Öppna jämförelser" står det att Jönköping är dåliga på att behandla flimmerpatienter som haft stroke med proppförebyggande läkemedel. Men motionen gick inte igenom, svarade Urban Blomberg.

– Vem har ansvaret för sjukvården, politikerna eller professionen, undrade Thomas Heldmark?

– Det yttersta ansvaret har politikerna, svarade Folkpartiets Per Hansson men underströk att politiker inte är specialister och därför måste stödja sig på professionen.

Öppna jämförelser en årsredovisning

Thomas Heldmark höll upp "Öppna jämförelser" och sade att luntan i hans hand kan ses som en årsredovisning.

– Här står vilken vård ni får för pengarna.

Socialdemokraternas Marcus Eskdahl menade att man nog måste vara försiktig med att jämföra vården år från år. Däremot kan man följa trender för att se hur man ligger till jämfört med andra landsting.

På en filmduk visade Thomas Heldmark statistiken från Öppna jämförelser. Bland annat pekade han på patienternas förtroende för primärvården. Och här ligger Jönköping bra till.

– Ja här har vi lyckats, sade Urban Blomberg. Det höll dock inte Inga Jonsson från Vänsterpartiet med om.

– Vi har haft bra primärvård tidigare. Men under senare tid har det varit skandaler med familjeläkare som lagt beslag på skattepengar, sade hon.

Thomas Heldmark gick inte in diskussionen utan fortsatte istället att peka på filmduken med staplar.

– Här kan man tydligt se att Jönköping ligger allra sist i landet när det gäller andelen patienter som dör i hjärtinfarkt inom ett år efter att de insjuknat.

– Varför det ser ut så här måste vi titta på, sade Marcus Eskdahl. Dessutom ser vi att risken att avlida är ännu större för kvinnor.

– Ni har tagit fram de värden där vi ligger sämst till, påpekade Märta Svärd. Det finns kategorier där Jönköping är bra. Men självklart måste vi jobba på det som fungerar sämre.

Specialiserad vård

– I Jönköping finns skillnader mellan sjukhusen. Det finns skillnader mellan de olika landstingen. I de fall det ser ut så måste man titta på om det inte är bättre att styra vården mot ett sjukhus där specialister inom ett område är samlat. Det kan finnas en fördel för patientsäkerheten att specialisera vården på ett sjukhus och styra patienter dit. Men det är viktigt att det inte är patienterna själva som fattar besluten om vart de vill komma. Det är politikerna som ska styra patienterna rätt i vården, sade Marcus Eskdahl.

– Ja vi har ju kvalitetsregister. Så det är bra att vi följer upp, inflikade Mia Frisk.

I publiken fanns hjärtläkaren Jan-Erik Karlsson från Ryhovs Sjukhus, där man ligger mycket bra till på flera parametrar. Jan- Erik Karlsson poängterade att Jönköping ligger i topp när det gäller överlevnaden vid hjärtstopp och när man tittar på siffror och register måste man slå ihop olika saker. Att det ser sämre ut på ett ställe kan ha med avstånd att göra, hur snabbt man kommer till vård.

– Självklart måste man också titta på kompetensen, sade Jan- Erik Karlsson.

– Hur ska man analysera siffror på ett bra sätt, frågade Thomas Heldmark.

– Ett sätt är att titta på vilka riskfaktorer de som dött haft, svarade Jan-Erik Karlsson.

Thomas Heldmark gled över på ambulanstransporterna i länet och visade ytterligare staplar. Medan responstiden för ambulans vid prio1-larm är 9,1 minuter i Tranås så får man i Aneby vänta 20,3 minuter. Det är en tidsskillnad på över 11 minuter.

– Responstid är den tid det tar från det att larmoperatören mottagit ett larmsamtalet till dess att ambulansen anländer till patienten, förklarar Thomas Heldmark. Vid en hjärtinfarkt är varje minut viktig. Kan denna skillnad vara anledningen till de dåliga resultaten?

Ambulansuppdragen ökar

Marcus Eskdahl erkände att uppdragen i länet ökat utan att ambulanserna blivit fler. Han menade att det naturligtvis är ett problem.

– Många människor ringer också efter ambulans och åker till akuten när de skulle räcka med att besöka vårdcentralen. Kanske skulle man ha en jourmottagning i anslutning till akutmottagningen, funderade han.

Marcus Eskdahl menade också att det finns andra insatser man kan göra som att sätta upp hjärtstartare på fler ställen.

Det var det ingen av politikerna som motsatte sig. Men Mia Frisk liksom hennes parti var inne på att länet behöver en ambulanshelikopter som kan ta patienter till högspecialiserad vård snabbt.

Här mötte hon på motstånd från Marcus Eskdahl som tyckte att det räcker med att hyra in en helikopter vid behov.

Mia Frisk menade att man inte får ställa behoven mot varandra. Hon sade påpekade också att i den ambulansutredning man nu gör så behöver man ha gemensamma riktlinjer.

– Men fungerar ambulansvården, frågade Thomas Heldmark?

– Eftersom det blivit ett ökat tryck på ambulanserna behöver vi mer resurser, sade Inga Jonsson.

Flimmerprojekt på Ryhov

Under nästa diskussionsblock återkom Thomas Heldmark till förmaksflimmer, en folksjukdom som ofta leder till nedsatt livskvalitet och dessutom orsakar samhället stora kostnader.

Inga Jonsson framhöll att hennes parti vill uppmärksamma de psykologiska aspekterna och skrivit en motion om att länet ska få en flimmermottagning.

Under en tid har en flimmermottagning drivits i projektform vid Ryhovs sjukhus. Här har patienterna fått information om sin sjukdom och stöttats av särskilda sjuksköterskor. Patienterna har också fått en kontaktsköterska. Det har varit lyckat.

– Det är också viktigt att hitta de som går obehandlade, tillade Inga Jonsson.

– I Jönköping handlar det om 7 613 diagnostiserade fall och ytterligare 2 660 oupptäckta. Projektet har lagts ner. Borde man inte fortsätta med det, frågade Thomas Heldmark?

I det instämde Miljöpartiets Märta Svärd.

Hjärtläkaren Lars-Erik Karlsson förklarade för politikerna och publiken att man mår dåligt av förmaksflimmer. Risken att drabbas av stroke är också kraftigt förhöjd. För att reducera risken är det viktigt att flimmerpatienter behandlas med proppförebyggande läkemedel som Waran.

– De som får mediciner mår bättre, förklarade Lars- Erik Karlsson. Målet är också att få en bra följsamhet när det gäller medicineringen.

– Pär Hommerberg påpekade då att rikssnittet är 52 procent som inte tar sina mediciner.

– Hur ska ni göra nu med projektet, fyllde Thomas Heldmark i?

– Vi ska analysera och se vad vi kommer fram till, svarade, Mia Frisk.

– Ja kan man undvika att människor får stroke som har så allvarliga konsekvenser så måste vi jobba för det och upptäcka dem som är sjuka, fyllde Inga Jonsson i.

Kallas till hälsosamtal

Mia Frisk berättade då om de hälsosamtal som vårdcentralerna har dit länets 40-50-och 60-åringar kallas till.

– Under besöket diskuteras livsstilsfrågor och rökstopp, förklarar Mia Frisk.

– Hur många här inne har slutat röka, flikade Thomas Heldmark in?

Här räckte många i publiken upp handen.

– Hur många har fått hjälp med rökstopp av landstinget, fortsatte han.

– Nu var det inte många händer i luften, sade Pär Hommerberg.

– Här finns mycket att göra, påpekade Thomas Heldmark. Har ni fått någon eftervård då?

Men inte här heller viftade publiken med sina händer.

Leif Bergkvist, som satt i publiken, var dock en av dem som räckte upp handen och begärde ordet.

– Jag har fått tre tillfällen på sjukhuset med gymnastik och samtal om dieten. Jag röker inte och motionerar regelbundet. Men jag har dragit ner på kakorna för att hålla mig frisk, sade han.

– Ett problem med uppföljning är att det är så långa väntetider mellan besöken.

– Ibland beror det på onödiga organisatoriska fel, medgav Inga Jonsson. Men man behöver god uppföljning och stöd vid hjärtsjukdomar.

– Jag har haft förmaksflimmer i tio år och har aldrig fått komma på hjärtskola. Jag skulle gärna ha blivit kallad, sade en annan man i publiken. Bland annat för att förbereda frågor inför läkarbesöken. Ofta har man många frågor men när man träffar läkaren har man glömt dem. Det är lättare att formulera frågor om man har stöd från en grupp. Det tror jag också skulle spara penar.

Eftersatt eftervård

Att eftervård var ett ämne som engagerade märktes på publiken och frågorna var många.

En man berättade att han lider av både kärlkramp och förmaksflimmer. För att få träffa en läkare har han själv varit tvungen att ligga på och ringa en sköterska.

– Jag skulle först behöva gå via vårdcentralen för att få en remiss till en läkare. Till slut ringde jag själv hjärtmottagningen och fick komma. Här fick jag göra en kärlröntgen. Men ingen upptäckte att jag hade flimmer. Jag fick ingen behandling.

Marcus Eskdahl sade att han ofta upplever att patienter ska vägleda sig själv i vården.

– Det är inte bra. Vår politiska ambition är att vi ska lotsa patienterna, sade han och plockade upp tråden om flimmermottagningen igen. Marcus Eskdahl underströk att projektet visade på goda resultat men att man måste titta på var någonstans vården ser bäst ut.

– Titta på, kontrade Thomas Heldmark. Där finns en utmärkt flimmermottagning

– Det går inte bara att kopiera en verksamhet rakt av. Man måste titta på de lokala och regionala förutsättningarna, svarade Marcus Eskdahl. Det ser inte alltid likadant ut överallt i landet.

Thomas Heldmark ville veta när flimmerprojektet i Jönköping lades ner. Men det kunde ingen av politikerna svara på.

Ywonne Lindholm Andersson, ordförande i länsföreningen i Jönköping undrade istället hur de olika partierna ställde sig till Warantester i hemmet. Men fick heller inte något svar på sin fråga.

Urban Blomberg som lämnat in motionen om självtester kunde bara konstatera att förslaget inte gått igenom men förstod inte varför.

– Självtester borde leda både till bättre vård och lägre kostnader, sade han.

Mia Frisk förklarade att utskotten lämnar in såmånga olika förslag och det går inte att få med allt i budgeten.

Marcus Eskdahl poängterade att man måste bestämma sig för hur man vill jobba med både primär-och sekundärprevention.

– Vi är inte på samma nivå som andra landsting, konstaterade han. Vi måste ta reda på varför och se vad vi kan göra.

– Genom att upptäcka flimmer och ge rätt behandling sparar man pengar, fyllde Ywonne Lindholm Andersson i.

– Ja, en strokepatient kostar trekvarts miljoner kronor, upplyste Thomas Heldmark och fick medhåll av Inger Ros, som påpekade att det finns bra metoder för självtest av Waranvärden.

– Självtester sparar in åtta besök på vårdcentralen, sade hon. Vad kostar inte dessa besök? Flera landsting, bland annat Norrbotten och Stockholm har infört självtester. Dessutom undrar jag varför ni slutar med hälsosamtal vid 60 år. Vi vet alla att de flesta allvarliga sjukdomar brukar uppkomma efter 65 år. Genom att fortsätta med hälsosamtalen efter 60 kan man också få ner kostnaderna och hålla budgeten.

– Det är helt rätt inflikade Märta Svärd. Att sluta röka och äta rätt är det viktigaste för en god hälsa.

Hans Palmér i Eksjö som satt i publiken upplyste politikerna om att han är 66 år och trots att han har både förmaksflimmer och klaffel så har han aldrig någonsin blivit kallad till ett hälsosamtal, inte ens när han var yngre.

Vårdens tre P

Det var alltså bitvis en mycket engagerad publik. Och även Växjöläkaren Peter Vasko hade tagit sig till mötet i Jönköping för att stötta föreningen.

– Jag brukar tala om tre P och ett S för att vården ska vara optimal, sade han. Det första P:et står för patientdelaktighet. Om patienten är delaktig så stärks dennes ställning i vården. P nummer två står för personalen. Personalens engagemang är grunden i all vård. Också undersköterskorna är viktiga. De står för omvårdnad och varm hand. Nästa P betyder prioriteringar. Det finns prioriteringar i vården och dessa måste vi våga prata öppet om. Här måste det finnas transparens, sade Peter Vasko. S:et står för statistik. Här vill jag säga att ni inte ska glömma att vården endast mäter det som är mätbart.

Med dessa ord skulle kvällen egentligen ha rundats av. Inger Ros tackade politikerna för att de kommit och förtydligade att Riksförbundet HjärtLung med sina läns-och lokalföreningar inte bara är kravmaskiner.

– Vi lyfter fram det som gagnar den enskilda individen och stöttar våra medlemmar. Mycket av det vi pratat om ikväll gör vi.

Många frågor kvar

Det blev en lång och spännande kväll och publiken hade fortfarande frågor att ställa och saker att diskutera.

– Om man är 80 år är man inte högprioriterad i vården, framhöll en man i publiken.

Urban Blomberg svarade då att varken ålder, etnicitet, kön eller handikapp ska avgöra vilken vård man får.

– Så säger läkarna också, fortsatte mannen i publiken. Men menade att det inte fungerar så i verkligheten.

Thomas Heldmark frågade politikerna om mannens påståenden stämde, om det är svårt som äldre att få gehör i vården. Märta Svärd som tog till orda svarade bestämt att ingen som behöver vård ska nekas det.

Inga Jonsson passade också på att säga att rehabiliteringen i länet som bassängträning måste prioriteras upp.

– Har ni varmvattenbassänger, frågade Thomas Heldmark?

– I Värnamo finns bassäng på sjukhuset. Den i Jönköping fungerar inte. I Tranås fanns en privat bassäng som nu är nedlagd. Idag finns flera grupper som bassängtränar i Värnamo. Men det skulle behövas starta ytterligare grupper. Men då behövs både fler ledare och fler tider.

– Vet ni politiker hur viktig bassängträning är, frågade Thomas Heldmark politikerna utan att få svar?

– Många föreningar tappar medlemmar. Med fungerande bassänger skulle vi locka fler att gå med i våra föreningar, sade Ywonne Lindholm Andersson.

Märta Svärd påpekade att det är fler än HjärtLung som behöver bassänger och att det finns kommunala bad som erbjuder varmvattenbassänger ett par dagar i veckan.

– Avgiften får man betala själv, förklarade hon. Men sade samtidigt samtidigt att om man inte har resurser så kan man naturligtvis få hjälp. Med det sagt avslutades möte med landstingspolitikerna i Jönköping och en trött men nöjd publik kunde bege sig hem.