Sviktpatienter får inte specialistvård

Hjärtsvikt är den vanligaste dödliga sjukdomen i Sverige. Det finns bra behandling, men patienterna får inte den vård som kan ges. Hjärtsviktssjuka får dessutom sällan tillgång till avancerad palliativ vård. Två nya studier, en på Karolinska Institutet och en från Skellefteå, visar nu på hur hjärtsviktssjukvården kan förbättras.

HjärtaAv hjärtsjukdomar är hjärtsvikt den dödligaste och den drabbar två till tre procent av befolkningen i sin helhet.

– Medan hjärtsjukvården i stort förbättrats under senare år, står hjärtsviktsvården still. Vi har kunskaperna för att behandla våra patienter, men utnyttjar inte de behandlingsmetoder som finns. Hjärtsviktspatienterna är därför upprörande underbehandlade. Det säger docent Lars Lund, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Forskare slår larm om undermålig hjärtsviktsbehandling

I en studie som nyligen publicerades i den ansedda amerikanska tidskriften Journal of the American College of Cardiology, slår Lars Lund och hans forskargrupp nu larm om den undermåliga hjärtsviktsbehandlingen i den svenska vården, och presenterar verktyg för att förenkla remittering till specialister.

I studien har forskarna analyserat data från cirka 10 000 patienter i det svenska nationella hjärtsviktsregistret, RiksSvikt.
Studien visar att patienter med hjärtsvikt har ökad risk att dö i förtid till följd av sin sjukdom, snarare än på grund av exempelvis hög ålder.

Enligt forskarna talar det för att bättre användning av mer avancerad behandling skulle kunna öka överlevnaden hos alla i den här patientgruppen, även för äldre.
Hälften av hjärtsviktspatienterna behandlas enbart i primärvården

Får inte tillgång till specialistvård

Tidigare forskning har visat att en av orsakerna till den höga dödligheten bland hjärtsviktspatienter beror på att de inte får tillgång till specialistvård och den behandling som specialistvården kan erbjuda.

– Hälften av hjärtsviktspatienterna behandlas enbart i primärvården och får inte bedömning av en hjärtsviktsspecialist, säger Lars Lund.
– Vi har mycket bra behandlingsmetoder för de här patienterna, men som situationen ser ut idag får de sällan tillgång till den nödvändiga specialistvården. Problemet är också att om patienterna väl remitteras till specialistvård, fattas det konstant vårdplatser.

Färre än fem procent har tillgång till avancerad hjärtsviktspacemaker
De viktigaste behandlingsmetoderna för hjärtsviktspatienter är läkemedel, pacemaker som kan kombineras med defibrillator för hjärtsvikt, konstgjord hjärtpump och hjärttransplantation.

Läkemedelsbehandlingen fungerar bra. Men färre än fem procent av patienterna med hjärtsvikt har tillgång till avancerad hjärtsviktspacemaker och ännu färre får hjärtpump eller hjärttransplantation.

Riskfaktorer för ökad dödlighet

I studien som utförts i samarbete mellan Karolinska Institutet, Södersjukhuset, Linköpings universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset, definieras nu ett antal riskfaktorer för ökad dödlighet bland hjärtsviktspatienter.

Riskfaktorerna är dålig pumpkapacitet, dålig njurfunktion, låga blodvärden samt frånvaro av läkemedelsbehandling med så kallade ACE-hämmare och betablockerare.

Om någon av dessa faktorer förekommer hos en patient, är den ökade risken för tidig död så hög att patienten är i direkt behov av avancerad behandling.

– Vi behöver framförallt mer vårdplatser och mottagningsresurser inom specialistvården. Men vi hoppas nu också att dessa kriterier ska kunna vara till hjälp för den fortsatta bedömningen av patienter med hjärtsvikt, avslutar Lars Lund.

Hopp-projektet för hjärtsviktspatienter

I ett annat just avslutat projekt, det så kallade HOPP – studien (Hjärtsvikt och Palliativa Programmet) som testats i Skellefteå, samordnas avancerad hemsjukvård, hjärtsjukvård och palliativ vård för patienter med hjärtsvikt.
Deltagarna som vårdades i sina hem, har ett vårdteam anpassat efter deras sjukdomsbild.

Under sex månader bedrevs ett samarbete mellan specialister, avancerad hemsjukvård, primärvård och Skellefteå kommun.

– I modellen, där det ingick 72 patienter, integrerades aktiv hjärtsviktsvård med palliativ vård.
Hjärtsviktspatienterna hade lika svår symtombörda, men inte tillgång till palliativ vård i lika stor utsträckning som personer med cancer, säger Kurt Boman, medicinprofessor och en av forskningsledarna.
Hjärtsviktspatienter har ofta också andra sjukdomar som lungproblem, diabetes eller depression.
– I den här studien såg vi patienten i en helhet och bejakade hela människan; också de psykosociala och existentiella frågorna. Modellen innebar en helt ny vårdform i gränslandet mellan primär och slutenvård och som ett alternativ till sjukhusvård.

Livskvaliteten ökade - färre kirurgiinläggningar - färre akuta ambulanstransporter

I den pågående utvärderingen konstateras att patienterna i studien blev signifikant bättre. Deras symtom minskade och deras funktioner och livskvalitet ökade.

Bland annat upplevde HOPP-deltagarna att deras livskvalitet ökat med hela 25 procent genom den nya vårdformen, samtidigt som de spenderade betydligt färre dagar på sjukhus.

Deltagarna krävde betydligt färre ambulanstransporter och man kunde också konstatera ett minskat behov av kirurgi.

– Att det skulle bli färre kirurgiinläggningar förvånade oss. Det hade vi inte förutsett, säger Kurt Boman.
– Resultaten är entydiga och modellen har också visat sig mycket kostnadseffektiv. Vi fick en halv miljon kronor över, en besparing i rena pengar.

Skellefteåprojektet har finansierats av Socialdepartementet och koordinerats av SKL (Sveriges kommuner och landsting) som en del i prioriteringsområdet "Bättre liv för sjuka äldre". Projektet har också finansierats av Riksförbundet HjärtLung.

TEXT: Birgit Andersson

Läs mer om hjärtsvikt