Politikerna lovar att korta ambulanstiderna i Norrland

Ambulanstiderna måste kortas. Det var samtliga politiker i Norrbotten överens om under mötet på Kulturens hus i Luleå. Dessutom gavs ett vallöfte om warfarinmätare i länet.

politiker i NorrlandUnder rubriken " Hur mår hjärtat i Norrbotten" inledde Mona Johansson, förbundsstyrelsen årets politikermöte den 20 februari i Norrbotten, närmare bestämt i Kulturens Hus i Luleå. Det här var fjärde gången länets politiker fick besök av Riksförbundet HjärtLung.

– Förbundets historia börjar i Norrbotten och vår vision har alltid varit att rädda liv, sade Mona Johansson innan hon lämnade över till Länsföreningens ordförande Kerstin Pettersson som kort berättade om läns-och lokalföreningarnas arbete.

Därefter var det dags för moderatorn Thomas Heldmark och Riksförbundets Pär Hommerberg, projektledare för Hjärtemånaden att ta över debatten och ställa frågor till den församlade politikerkåren, som bestod av Ing-Marie Åberg, Vänsterpartiet, Kent Ögren, Socialdemokraterna och Agneta Granström, Miljöpartiet som styr. Kennet Backgård, Norrbottens sjukvårdsparti, Stefan Tornberg, Centerpartiet, Jens Sundström, Folkpartiet och Agneta Granström, Miljöpartiet tillhör oppositionen

Thomas Heldmark passade på att berömma medlemmarna i Norrbottens läns-och lokalföreningar.

Aktiva medlemmar

– Ingen annanstans är medlemmarna så aktiva och medvetna om vad hjärtsjukdomar är för något som här i Norrbotten. Ni bildar studiegrupper och förser oss med underlag och frågor som ni vill ta upp på mötet, sade han. Thomas Heldmark konstaterade i nästa andetag att trots att hjärtvården i hela landet blivit bättre och att Sverige hör till de allra främsta så är det nästan lika många som tidigare som insjuknar i hjärt-kärlsjukdomar.

– Vi blir fetare och rör oss mindre, konstaterade han.

Thomas Heldmark fortsatte mötet med att ta upp förmaksflimmer, en av våra vanligaste hjärtsjukdomar. I Norrbotten lever närmare 7000 invånare med diagnosticerat flimmer. Ytterligare ett tusental räknas vara drabbade utan att de fått en diagnos eller haft symptom. Det innebär att de inte har någon behandling.

– Har ni någon tanke på hur ni ska komma tillrätta med att så många personer i länet helt saknar behandling, frågade han politikerna?

Primärvården viktig

– Det bästa är en klassiskt fungerande primärvård med en läkarkontinuitet, tyckte Centerns Stefan Tornberg. Då finns det möjlighet att fånga upp flimmerpatienter.

Även Kennet Backgård från Norrbottens sjukvårdsparti höll med om att primärvården har en viktig uppgift när det gäller att fånga upp den här patientgruppen. Kennet Backgård funderade även på om man skulle screena invånarna.

– Ja, de senaste rönen visar att man kan hitta så många som 5 procent genom screening, stämde Pär Hommerberg in. Så det är bra.

– Är det bra att screena alla personer över 65 år, frågade Thomas Heldmark, varpå Pär Hommerberg svarade att screening av riskgrupper över 65 år är just vad Riksförbundet HjärtLung önskar.

Stefan Tornberg inflikade att Norrbotten har stora problem både med förmaksflimmer och med andra hjärtsjukdomar.

– Därför är prevention viktigt. Vi kommer att börja med hälsosamtal, berättade han och förklarade att man i samband med samtalen tänkt att erbjuda tester som blodprover och EKG för att fånga upp de som inte har symptom.

Pär Hommerberg förklarade då att för att hitta de som har, så kallat, tyst flimmer som inte ger några symptom behöver man en 24-timmarsmätning.

Stefan Tornberg undrade om alla personer över 65 år skulle gå runt med en mätare under ett dygn?

Pär Hommerberg sade sig inte ha svaret men menade att man måste välja ut riskgrupper. Till dessa hör personer med högt blodtryck, kranskärlssjukdom, kvinnor eller att man tidigare haft stroke.

Thomas Heldmark påpekade för både publik och politiker att det är viktigt att upptäcka personer med förmaksflimmer. Sjukdomen ökar kraftig risken för stroke.

– Hela fem procent av flimmerpatienterna drabbas stroke. Det är en hög siffra, underströk han.

Folkpartisten Jens Sundström höll med om att det därför är viktigt att fånga upp riskgrupperna och passade på att ge en känga åt Socialdemokraternas Kent Ögren, som han menade bara vill spara pengar.

Kent Ögren svarade inte på anklagelsen. Istället begärde Ing-Marie Åberg ordet och sade att ofta ger förmaksflimmer symptom.

– Det ska man berätta på sin vårdcentral, sade hon och hävdade att allt utvecklas. Medicintekniken blir bättre och man kan använda smartphones till mycket. Tum-EKG är en annan medicinteknisk uppfinning. Men naturligtvis är det illa att vi har så många hjärtsjuka jämfört med andra län i Sverige. Så vi måste göra något, underströk hon.

Livsstilen spelar roll

Miljöpartisten Agneta Granström menade att både stress, övervikt, dålig sömn och för lite motion är indikatorer för förmaksflimmer.

– Livsstilen spelar roll, sade hon och menade att det är viktigt att gå till primärvården innan det blir så illa att man drabbas av sjukdom.

– I Sunderbyn har vi satsat 48 miljoner, sade hon.

– Men det är ju på PCI-behandling. Då är ju folk redan sjuka, inflikade Thomas Heldmark.

Som förebyggande insats föreslog Kent Backgård att alla över 60 år bör sättas på Trombyl.

Thomas Heldmark svarade då att man, enligt de nya nationella riktlinjerna, just fått veta att det inte har någon effekt.

Kennet Backgård höll då med Agneta Granström om att tekniken kommer att kunna lösa flera problem.

Långa väntetider på ambulans

Precis som i Karlstad visade Thomas Heldmark en kartbild över länet där responstiderna för ambulansen i de olika länen fanns utsatta. I Luleå tar det 12,2 minuter från det att larmet inkommer till 112 till dess att ambulansen är på plats. I Jokkmokk är responstiden 21,7 minuter I Pajala kan man få vänta över 35 minuter. Thomas Heldmark frågade politikerna om de visste vad 90-minuter betyder? Politikerna i Norrbotten som kunde sin läxa svarade att det är gränsen för inom vilken tid en hjärtinfarktpatient måste få PCI.

– Hur ser det ut om man till exempel bor i Karesuando, frågad Thomas Heldmark? Hur stor är chansen att man hinner få det då?

– Geografin är en utmaning, konstaterade Kent Ögren. Ett steg vi tagit för att förbättra situationen är att vi har dygnetrunt verksamhet på Sunderbyns sjukhus. Vi har också ett flygplan stationerat på Kallax för att förkorta tiderna.

– Har vården flyttat ut till bilar och flygplan, frågade Thomas Heldmark?

Kent Ögren svarade att fordonen blivit mer och mer avancerade.

Det argumentet köpte inte Jens Sundström som menade att det gäller att snabbt få patienten till sjukhus.

– I Pajala tar det över 35 minuter innan ambulansen kommer. Det är viktiga minuter som patienterna missar, sade han upprört.

– Trycket på ambulanssjukvården har ökat de senaste åren, sade Thomas Heldmark.

– Många av transporterna är mellan de olika sjukhusen. Det gör att det blir ett svårt läge vid akuta utryckningar, berättade Stefan Tornberg.

– Finns det ambulanser tillgängliga för akuta utryckningar om det händer en olycka, frågade Thomas Heldmark vidare.

– Man kan inte täcka upp för allt som till exempel extrema situationer, sade Kent Ögren och negligerade det faktum att debatten går hög kring E 10:an där det i vinter sker en bilolycka så gott som varje dag.

Konstig organisation

– En idé för att förbättra situationen är att använda ambulanser över kommungränserna och samarbeta med Finland, sade Ing-Marie Åberg och berättade att hon själv haft hjärtstopp.

– Ambulanspersonalen är otroligt duktig. Jag räddades till livet, sade hon.

– Du befann dig mitt i Luleå med närhet till ambulans, påpekade Thomas Heldmark. Och Ing-Marie Åberg kunde inte annat än nicka instämmande.

– Jag befann mig mitt i stan. Så är det inte för alla, medgav hon.

Kerstin Malmström som satt i publiken kunde vittna om att alla inte får ambulans så snabbt. För en tid sedan diagnosticerades hon med förmaksflimmer. När hon fick problem med hjärtat i hemmet i Övertorneå fick hon vänta i 1,5 timme på ambulans.

– När jag ringde 112 sade larmoperatören att jag skulle sätt mig i soffan och lägga upp fötterna på bordet. Men det kom ingen ambulans, sade hon.

– Under 1,5 timme hinner man tänka väldigt mycket och jag känner mig inte trygg, sade hon.

Kerstin Malmström krävde svar av Kent Ögren som hon kontaktat efter händelsen.

Något riktigt svar fick hon inte. Men Kent Ögren lovade att man nu skulle se över ambulanssjukvården. Trots att han, innan mötet, pratat med Kerstin Ögren om det som inträffat, hade han inte tagit reda på vad den långa väntetiden berodde på.

– Ingen här kan svara på det, sade Kent Ögren.

– Det kan jag, svarade Kerstin Malmström. Ambulansen stod i Kalix. Operatören frågade mig om de skulle ringa till Finland.

– Frågade de dig, undrade Thomas Heldmark förvånat.

– Vi har en konstig organisation här, sade Jens Sundström. Geografin kan vi inte göra något åt men insatstiden kan vi påverka genom att ha en ambulans stationerad i varje kommun, hävdade han.

Jens Sundström menade att en större, mer samordnad organisation skulle vara nyckeln.

– När en ambulans åker ifrån Övertorneå, så kan en annan komma dit och ställa sig där i beredskap, föreslog han.

På den punkten fick han medhåll av Stefan Tornberg. Kent Ögren menade istället att det redan finns ett fungerande system med ambulanser ute i kommunerna som är i beredskap, samtidigt som det också finns tillgänglig personal.

Thomas Heldmark höll kvar vid ämnet och tog upp att det står en tredje ambulans i Kalix som inte är bemannad.

– Ska den användas måste personal kallas in på övertid. Är det bra, frågade han?

Kent Ögren sade att han varken kunde svara ja eller nej på den frågan. Men det kunde Martin Lång, ordförande i HjärtLungs lokalförening i Kalix, som satt i publiken, svara på.

– Vi vill att den bemannas, sade han.

– Ambulanserna verkar hur som helst vara ett logistiskt pussel, fortsatte Thomas Hedmark.

Att insatstiderna måste kortas var samtliga partier överens om. Och Stefan Tornberg tyckte att det är en stor utmaning med ett så stort län som Norrbotten.

– Politikerna måste ha en helhetssyn på vården. Men vi har tappat helikoptersynen, erkände han.

Svårt hitta personal

En ständig fråga i Norrbotten är svårigheten att hitta läkare, framförallt specialistläkare och även specialistsköterskor. I länet har man alldeles för många hyrläkare och hyrsjuksköterskor.

För att försöka råda bot på problemet har man öppnat en läkarutbildning i Luleå.

– Det är en bra väg att gå för att öka rekryteringen och utbilda ST-läkare, tyckte Kenneth Backgård.

Trots många problem tyckte Jens Sundström att hjärtvården blivit bättre. Ändå medgav han att det man lyckats sämst med är att få tag på specialister.

– Vad säger ni om att ta ett större ansvar för specialistutbildningen, frågade Thomas Heldmark?

– Jo, vi borde göra en inventering om läget, svarade Kent Ögren. Det är en jätteutmaning.

– Är det så att hjärtsjuksköterskorna slutar eller får andra arbetsuppgifter. Om jag var hjärtsjuksköterska skulle jag vilja arbeta som det, inte med annat, fortsatte Thomas Heldmark?

– Är det inte så att sköterskorna placeras om, frågade han vidare?

– De flyr på grund av lönen, kontrade Jens Sundström.

Martin Lång stod, precis som Thomas Heldmark, fast vid att hjärtsjuksköterskorna vid hälsocentralerna fått andra arbetsuppgifter.

Martin Lång menade att hjärtsjuksköterskorna saknas vid hälsocentralerna.

– Numera måste vi ta oss till ett sjukhus för att få livsstilsråd. Många har lång väg att resa, påpekade han. Vi vill att ni återinrättar hjärtsjuksköterskorna. Idag erbjuds eftervård som hjärtskola på sjukhusen och inte på hälsocentralen som tidigare.

– Vi försöker ändra på det nu. Vi vill flytta vården närmare patienten. Det är hela tanken med närsjukvården, förklarade Kent Ögren.

Bra eftervård saknas

– Enligt Socialstyrelsens "Öppna jämförelser" får PCI-behandlingen godkänt. Däremot är ni inte så bra på, sekundärprevention eller eftervård som det heter i dagligt tal, sade Thomas Heldmark.

– Är det någon vits med ett bra PCI-labb när patienterna återinsjuknar och kommer tillbaka, frågade han?

– Jag håller med dig, sade Agneta Granström och underströk vikten av en bra eftervård.

– Det gagnar oss alla, sade hon.

Men att det hela inte är så enkelt kunde publiken och politikerna förstå av Pär Hommerbergs uttalande.

– Många väljer att inte gå på eftervård, berättade Pär Hommerberg. De hävdar att de är friska efter en hjärtinfarkt. Läkarna borde puscha patienterna att delta i eftervård, ansåg han.

– Ska alla gå i hjärtskola, undrade Thomas Heldmark?

Det tyckte visserligen Kent Ögren, men underströk att landstinget inte ska betala.

– Studieförbunden kan hjälpa till, sade han.

– Hur många här har deltagit i hjärtskola, frågade Thomas Hedmark publiken?

– Det var inte många, konstaterade han när han räknat de få händer som räcktes upp publiken.

Jens Sundström berättade att han själv hade erfarenhet av hjärtsjukvården efter att hans pappa gjort en ballongvidgning som relativt ung.

– Han gick aldrig på hjärtskola. Jag minns att jag frågade honom om vad som skulle hända efter ingreppet. Men det visste han inte alls, påstod han.

Ing-Marie Åberg sade att hon heller aldrig varit på hjärtskola efter sitt hjärtstopp.

Kennet Backgård menade då att många fler måste gå i hjärtskola.

Ing-Marie Åberg påpekade att det är viktigt att göra saker tillsammans med andra i samma situation.

En man från Övertorneå påpekade att föreningen jobbar med eftervård.

– Kanske inte alltid så proffsigt, erkände han, men önskade att landstinget skulle kunna vara mer generösa med lokaler och redskap.

– Jag skulle vilja bjuda in er till en diskussion kring detta, sade han.

Det hade Kent Ögren inte något emot och berättade att han ofta är i Övertorneå.

Thomas Heldmark fortsatte diskussionen och frågade hur många av åhörarna som tagit en halvtimmes promenad under dagen. Här åkte många händer upp i luften.

– Vad krävs för att hålla sig frisk, frågade Thomas Heldmark?

– Att blodtrycket och blodfetterna är bra, svarade Pär Hommerberg direkt.

– Ja, och så rökstopp och fysisk aktivitet, fyllde Thomas Heldmark i.

– Hur många av er har fått hjälp med rökstopp, frågade han, precis som vid de andra platserna Riksförbundet besökt under Hjärtemånaden.

Som vanligt var det ingen som fått någon hjälp av landstinget.

– Är det bra eftervård, frågade Thomas Heldmark politikerna?

– Man behöver en vårdcoach, svarade Stefan Tornberg på frågan.

Tomas Heldmark förklarade att eftervård inte bara är motion och rökstopp. I det ingår också att sköta sin medicinering.

– Att man tar sitt Waran, om man behöver, är viktigt, fortsatte Tomas Heldmark. Ofta krävs långa resor för att kolla sitt Waranvärde, sade han. Men det finns hjälpmedel så att man slipper åka till sjukhus eller vårdcentral varje gång.

Waranmätare i hemmet

En som testat mätaren är Martin Lång som under 2013 jobbat med ett projekt där Kalixborna ingått.

– Vi vill införa waranmätning i hemmet i hela kommunen, sade han. 6 000 personer i Norrbotten äter Waran så det blir en avlastning i vården att man kan sköta det hemma. En del patienter behöver åka in var fjortonde dag eller ännu oftare för kontroller. Det här kan ses som en utveckling av den så kallade e-hälsan.

Martin Lång hoppades att politikerna skulle fatta ett bra beslut så att alla som behöver kan få en waranmätare för hemmabruk.

– Det handlar om 1000-1500 personer, sade han och menade att processen borde starta nu. Vi har pratat med professionen. Nu är det upp till er politiker. Vi vill permanenta projektet, förklarade Martin Lång.

– Är mätaren svår att använda, undrade Thomas Heldmark?

– Nej, tekniken är inte svår. Men man måste veta när man ska ta provet, svarade Martin Lång.

Agneta Granström tillade att hon tyckte att samarbetet med Martin Lång och föreningen fungerat väldigt bra.

– Vid sitter vid samma bord och diskuterar, sade hon och berättade att initiativet till att testa mätaren kommer från föreningen. Men innan man kan fatta beslut om att permanenta det måste man göra en utvärdering.

Är ekonomin problemet?

– Finns det ekonomiska hinder, frågade Thomas Heldmark.

– Man måste titta på för-och nackdelar, hävdade Agneta Granström. För att ekonomin ska fungera måste man fasa ut annat.

– Vad ska fasas ut. Är det läkarbesöken, ville Thomas Heldmark veta?

– Vi har tittat på ekonomin och de förslag vi tagit fram är besparingar för landstinget. Mätaren kostar 6 500 kronor. Det har ni igen på ett år, underströk Martin Lång.

– Jag tycker inte om att vi i Norrbotten alltid släpar efter. Det här betalar sig själv, sade han missnöjt.

Thomas Heldmark undrade nu om han fått ett vallöfte?

– Ja, jag får väl gå hem och skriva ner något, sade Jens Sundström

Agneta Granmark menade dock att man aldrig tar beslut utan att utvärdera saker först.

– Jag tycker du ska fråga dina kamrater i Kalmar. Där har man tagit beslut om Waranmätare, inflikade Pär Hommerberg.

Ing-Marie Åberg var inte riktigt bekväm med målsättningen att införa mätare i hemmet.

– Alla vill inte sköta det själva. De behöver stöd, sade hon.

Hon verkade dock inte få något gehör, varken från sina politikerkollegor eller från åhörarna.

Vill ha löfte

En ung kvinna i publiken reste sig i istället och mer eller mindre avkrävde ett löfte av politikerna.

– Jag har hjärtopererats tre gånger och står på Waran. Varje vecka måste jag åka till vårdcentralen i Boden under arbetstid för att kontrollera mina värden. Därifrån skickas sedan proverna till Sunderbyn. Sedan ringer de mig för att lämna provsvar. Det är en lång vårdkedja som skulle kapas om jag kunde göra detta själv.

– Vem ska jag rösta på om jag vill vara säker på att få en Waranmätare i hemmet, frågade hon och rev ned applåder från resten av publiken?

Kennet Backgård såg inget problem i hennes önskemål.

Ing-Marie Åberg menade att man kan lova vad som helst inför ett val. Men utifrån det som hittills kommit fram så är det på gång att införas.

Jens Sundström poängterade att det är en win win-situation för alla.

– Naturligtvis kan det dyka upp frågor. Men det kommer nog att infrias.

Agneta Granström underströk dock att det finns många projekt inom e-hälsa som ska utvärderas och att det är viktigt att när man inför något nytt så ska det fungera så bra att det blir kvar.

– Min förhoppning är att utvärderingen ska vara klar innan september. Men jag kan inte ge några löften. Jag är sjuksköterska och har hälso-och sjukvårdslagen i nacken, sade hon. Men lita på mig. Det kommer att bli bra.

– Man kan väl säga att Waranmätare är ett vallöfte, sade Thomas Heldmark innan han bytte ämne.

Dålig hygien

Ett ämne som väckte många känslor i publiken var hygienen eller rättare sagt bristen på hygien på Sunderbyns sjukhus.

En man berättade att han genomgått en hjärttransplantation. Vården var han nöjd med, särskilt det faktum att han hade haft samma läkare i många år.

– Vi känner varandra väl vilket gör att jag inte behöver upprepa min historia om och om igen. Det gör också att besöken går snabbt.

Hygienen var han däremot inte lika nöjd med.

– Nej, toaletterna är smutsiga. Vad kostar inte det om man blir sjuk på grund av att hygienen inte sköts, undrade han?

Kent Ögren medgav att man tagit bort lokalvårdarna. Men att man nu håller på att införa dem igen.

– Kompetensen behövs, sade han.

– Lokalvårdarna måste in i vårdteamet, förtydligade Kennet Backgård.

En annan man i publiken upprördes också över den dåliga städningen.

– Tidigare städade landstingets personal. Under 2013 var jag på Sunderbyns sjukhus nio gånger. Det har varit en utomstående firma som städat. Lokalvårdarna hade så bråttom att de inte lyfte på något för att komma åt att städa. Det var riktigt grisigt, sade han mycket upprört.

– Säger inte revisionsrapporten något om städningen, frågade Thomas Heldmark?

– Jo, det gör det. Hygienen är fruktansvärd. Det måste man ta tag i, sade Jens Sundström.

– Vi har lagt ut städningen på entreprenad. Man måste ha en organisation som tittar på att det vi betalar för utförs. Vi kan inte göra något åt det som varit. Men nu kommer det att förändras, lovade Kent Ögren.

– När vi nu diskuterar att återinföra lokalvårdarna. Är det inte dags att ta tillbaka läkarsekreterarna också, tyckte en dam i publiken. På så sätt frigörs undersköterskor. Utan att frågan besvarades sattes punkt för mötet. Och när Thomas Heldmark tackade politikerna och alla som kommit hade ändå många frågor vädrats.

– Kanske ska vi komma tillbaka nästa år igen för att se hur det gått med Waranmätarna, avslutade Thomas Heldmark?