Brister i rehab och stafettläkarna under lupp

SVT direktsände och tidningarna var på plats när hjärtsjukvården i Norrbotten diskuterades med ansvariga vårdpolitiker. Om brister i rehab, ambulanstider och om problemet med stafett-läkarna.
– Vi försöker att teckna avtal med dem så att samma läkare ska komma tillbaka men det är svårt, sade Landstingsrådet Kent Ögren (S).

Brister i rehab och stafettläkarna under luppKvällen i Norrbotten blev oppositionens och medlemmarnas kväll. Flera av medlemmarna hade åkt åtskilliga mil för att delta och ställa sina frågor till politikerna. De kom i bussar från både Piteå, Arjeplog, Arvidsjaur, Haparanda, Kalix, Övertorneå och Gällivare.

På scenen fanns samtliga partier representerade, Kent Ögren (S), Agneta Granström (MP) och Gunnel Sandlund (V) som utgör styret samt Stefan Tornberg (C), Kenneth Backgård (NS), Mattias Karlsson (M), och Erik Lundström (FP) från oppositionen. Och trots publikens bitvis starka kritik mot de styrande i länet var stämningen i den fullsatta aulan i Kulturens Hus i Luleå både varm och god.

– Hur är det att sitta i opposition år efter år och aldrig komma till köttgrytorna? Häruppe har det ju alltid varit de röda eller röd-gröna som styrt, inledde moderator Thomas Heldmark mötet och riktade frågan till representanterna för oppositionen.

– Jag tror inte det är bra. Det blir ingen dynamik om man aldrig skiftar styre, svarade Centerns Stefan Tornberg och fick medhåll av sina allianskamrater.

Moderaternas Mattias Karlsson menade oppositionen själva får ta på sig skulden.

– Vi har inte varit tillräckligt attraktiva att rösta på. Vi måste visa att vi kan och vill göra något för Norrbotten, sade han.

Socialdemokraternas Kent Ögren tyckte att en bra opposition även gör de styrande bättre.

– Oppositionen är den viktigaste kärnan i en demokrati, påpekade Erik Lundström från Folkpartiet.

Stafettläkare-ett otyg

– Norrbottningar tenderar att ha mycket hjärtsjukdomar, fortsatte Thomas Heldmark. Enligt Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings "Öppna jämförelser" ser det heller inte så bra ut när det gäller hjärtområdet jämfört med övriga län i Sverige. Hjärtinfarkter hos kvinnor ökar till exempel. Det är ovanligt, påpekade han. Tittar vi på förtroendet för vårdcentralerna är man också näst sämst efter Västerbotten. Endast 60 procent av norrbottningarna har förtroende för vårdcentralerna.
– Kan det ha med stafettläkarna att göra?
– Ja, det är en stor frustration att aldrig få träffa samma läkare. Stafettläkarna stannar högst en vecka i taget och kan sällan ge svar på de frågor man har. Det händer till och med att patienter får fel läkemedelsdoser, sade Sven Hellerstrand från Arjeplog som satt i publiken.

– Varför har ni så många stafettläkare, frågade Thomas Heldmark politikerna?

Kent Ögren medgav att det är ett problem i glesbygd att få läkare att stanna.

– Vi försöker att teckna avtal med dem så att samma läkare ska komma tillbaka men det är svårt, sade han. Vi har också många AT-och ST läkare.

– Som patient ska man mötas med respekt och vara i centrum, sade Vanja Hedman, även hon från Arjeplog. När jag var på vårdcentralen och det var min tur att komma in till stafettläkaren sade han att han hade haft en så jobbig morgon att han inte kunde ta in mig.

– Jag är inte lättretad men det här gjorde mig riktigt arg. Jag vill aldrig träffa den läkaren igen, fortsatte hon upprört.

Sjukvårdspartiets Kenneth Backgård bekräftade att alla partier vill ha bort stafettläkarna. De är ett otyg. Patienterna behöver en kontinuitet, menade han.

– Visst finns det de som är bra. Men det mesta med stafettläkare är dåligt, sade han.
– Vad kostar stafettläkarna, undrade Thomas Heldmark?
– De kostar det dubbla jämfört med fasta läkare, hävdade Kenneth Backgård.
– Stafettläkare kostar 200 miljoner om året, förtydligade Erik Lundström.
– Men om man ger ordinarie läkare dubbelt så hög lön vill de inte vara här då, undrade Thomas Heldmark?

Kent Ögren betonade att Norrbotten inte ensamt har kraft att bryta hyrläkarproblematiken. Man måste jobba gemensamt med detta. Det är inte ett problem bara i Norrbotten. I vissa landsting har man därför kommit överens om att inte använda varandras hyrläkare.

– Vi har ju också interna stafettläkare inom landstinget. Då finns de åtminstone i organisationen, fyllde miljöpartisten Agneta Granström i.
Stefan Tornberg undrade varför stafettläkarna inte kunde schemaläggas som annan personal?
– De har fantastiskt förmånliga avtal som gör att de kan ta kompledigt och arbeta på andra ställen.

Kent Ögren höll med om att man måste hitta långsiktiga lösningar.
Men folkpartisten Erik Lundström trodde problemet låg på ett djupare plan.

– På privata hälsocentraler stannar läkarna. Landstinget har inte ett bra rykte. Läkarna vill inte vara kvar hos landstinget, betonade han.

– Men den här flykten har ju pågått länge, påpekade Pär Hommerberg. Varför har ni inte gjort någon utredning om varför läkarna inte vill stanna i landstinget?
– Det är en sorglig bild att se att förtroendet är så pass lågt. Förtroendet blir inte bra när man upplever att läkaren man möter inte tar en på allvar eller inte upplevs kompetent, sade Mattias Karlsson.

– Jag är i alla fall glad att ni är överens om att hyrläkarsystemet inte är bra. Men vilka extraordinära åtgärder tänker ni nu sätta in, undrade en mycket upprörd kvinna i publiken?

Kent Ögren upprepade att ett litet landsting som Norrbotten inte kan komma tillrätta med detta själv.
Thomas Heldmark undrade om det kan vara så att Norrbotten har en mindre budget men ett större uppdrag?
Men det höll Agneta Granström inte med om.

– Det finns tillägg och även glesbygdstillägg, svarade hon.

Ingen fungerande rehabilitering

Ytterligare ett område där medlemmarnas missnöje visade sig vara stort var rehabiliteringen.

– Hur många härinne har slutat röka, frågade Thomas Heldmark och försökte räkna de uppsträckta händerna. Här inkluderade han även sig själv och Pär Hommerberg.
– Hur många av er har fått hjälp med rökstopp, fortsatte han och hittade endast en uppsträckt hand i publiken?
– Idag vet alla att livsstilsförändringar efter en hjärtinfarkt är oerhört viktigt. Ändrar man inte sin livsstil riskerar man att återinsjukna igen efter cirka åtta år. Det är faktiskt så många som var fjärde patient som återinsjuknarom de inte ändrar livsstil.
– Som jag förstår får hjärtpatienterna i Norrbotten tjata och ligga i för att få rehabilitering.
– Ja det stämmer, intygade en man i publiken. I Övertorneå har man lagt ner rehabverksamheten. Vi får åka till Kalix. Det orkar man inte när man är svag.
– Enligt "Öppna jämförelser" uppnår endast 14 procent i Norrbotten de fyra målen för sekundärprevention, påpekade Thomas Heldmark.

Pär Hommerberg förklarar att de fyra målen består av kontrollerat blodtryck, bra blodfettsnivåer, rökstopp samt fysiskt aktivitet.

– Här finns det pengar att spara, fyllde Thomas Heldmark i.
– Vi jobbar med närsjukvård och specialistrehab, förklarade Agneta

Granström och visade upp en broschyr med vad landstinget erbjuder.

– Här står att man till exempel ska få delta i hjärtskola och cykling, sade hon.
– Får alla den här fantastiska rehabiliteringen då, frågade Thomas Heldmark publiken?

Här skakade de flesta åhörarna på huvudet.

Martin Lång, ordförande i lokalföreningen i Kalix var en av dem som skakade på huvudet och påtalade för politikerna att bor man Östra Norrbotten har man ingen hjärtrehab längre utan får åka hela vägen till Kalix.

– Den specialistkompetens som tidigare funnits vid vårdcentralerna, främst hos särskilda hjärtsköterskor, har mer eller mindre försvunnit. Istället har sköterskorna fått andra arbetsuppgifter, sade han.
En kvinna i publiken instämde och sade att som det är nu kan papper om rehab bli skickade mellan olika orter. Men ingen kallar en. Papperen fastnar på vägen, påpekade hon.

– Ingen blir kallad men man erbjuds rehabilitering, förklarade Agneta Granström och försvarade kritiken med att hävda att alla inte får hjärtinfarkt samtidigt. Man måste ju samla människor i grupp för att det ska fungera, menade hon.
– Men då är ju inte vården likvärdig, sade Stefan Tornberg. Jag har själv haft hjärtinfarkt och fått PCI-behandling. Men jag bor i Luleå, där det fungerar bra. Bor man i glesbygd är det inte så.

Här försvarade sig Kent Ögren och sade mycket irriterat att det här är frågor som verksamheten borde ta. Politikerna kan väl inte veta vilken vård och rehab patienterna behöver.
Efter ett kort försök till försvar medgav Kent Ögren till slut att han ska titta på detta.

– Men vem har det yttersta ansvaret för vården, undrade Thomas Heldmark?
– Hur ska vi kunna de här frågorna, sade en märkbart pressad Kent Ögren?
– Men ni måste väl ta med er frågan och säga till verksamheten att ni hört detta, sade Stefan Tornberg. Man måste väl kunna diskutera frågan.
– Följer man Socialstyrelsens nationella hjärtriktlinjer, ville en kvinna i publiken veta?
– En mycket bra fråga, fyllde Thomas Heldmark i och vände sig till politikerna för att få veta om de tyckte att riktlinjerna ska vara tvingande.

Här var samtliga politiker eniga. Den enda som var en smula tveksam var Erik Lundström som tyckte att riktlinjerna ska vara tvingande samtidigt som han menade att Norrbotten måste få besluta själva.

Ojämlik ambulanssjukvård

Enligt "Öppna jämförelser" fungerar inte heller ambulanssjukvården optimalt i Norrbotten. Från att det första samtalet till 112 inkommer tills dess att ambulansen nått fram till den som är sjuk tar det mellan tio till elva minuter i Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn och Gällivare medan man i Överkalix och Övertorneå får räkna med en väntetid på cirka 18 minuter. Allra värst är det för de boende i Pajala där den beräknade väntetiden är längre än en halvtimme.

– Är de här siffrorna från "Öppna jämförelser", frågar Kent Ögren och tittade på staplarna på duken på väggen? Jag känner inte igen dem.

– Ja, det stämmer, sade Thomas Heldmark och påpekade att det är stora avstånd i Norrbotten. Kan ambulanspersonalen utföra trombolys, frågade han?
– Ja det kan de. Men behandlingen kommer att försvinna snart eftersom Sunderbyns sjukhus numera har PCI dygnet runt, veckans alla dagar, förklarade Kent Ögren. Förutom ambulansbilar har vi har också den finaste helikoptern man kan ha, fortsatte han. Vi har en doktor i helikoptern. Dessutom har vi avtal med Norge och Finland så att vi kan få ambulanshelikopter när vi behöver.
– Men vi skulle behöva ytterligare en ambulanshelikopter. Vädret här är inte alltid optimalt. Därför behövs en helikopter vid kusten och en i inlandet, menade Stefan Tornberg. Vi skulle också behöva IVPA (I väntan på ambulans) vilket innebär att räddningstjänsten kan hjälpa till. Varför har vi inte det? Vill landstinget ha ensamrätt på detta? Det borde vara rutin att SOS också larmar räddningstjänsten.
– Vi försöker tänka på helheten och hitta rutiner, försvarade sig Kent Ögren och menade att helikopterns tillgänglighet redan är god.
– Men ni har ju dragit ned på verksamheten på både sjukhus och vårdcentraler. I Kalix och Haparanda kan man också stå utan ambulans när man behöver. Vi har en dygnsambulans och en fullt utrustad tredje ambulans som rings in och då kräver personal på övertid. Sätt in personal i ambulanserna så har vi fungerande transporter, sade han.
– Vi ska titta över det, försvarade sig Kent Ögren.
– Vi har heller inga läkare på kvällar och helger, påpekade kvinnan från Arjeplog. Endast sjuksköterskor. Om ambulansen står i Sunderbyn kan vi få vänta i timmar på transport. Vi har bett att få en beräkning på vad det skulle kosta att få läkare på jourtid jämfört vad ambulansresorna kostar. Det är få sköterskor som vågar ta jobb här på jourtid vilket också är ett problem.

– Vi har hunnit avhandla en hel del här ikväll. Stafettläkare är inte bra. Rehabiliteringen kan bli bättre. Innan vi slutar vill jag tacka er medlemmar för alla bra och välformulerade frågor. Det har verkligen underlättat vårt arbete, sade en nöjd Thomas Heldmark.