Positiv trend för organdonation

Hittills i år har 91 avlidna personer blivit organdonatorer. Tillsammans har dessa donatorer kunnat donera 356 organ. Samtidigt som Socialstyrelsen spårar en positiv trend är det alltjämt många som står på väntelistan för ett nytt organ.

Antalet organdonatorer har ökat från år 2012, då 141 avlidna personer kunde donera sina organ, till 185 personer år 2016. Årets hittills 91 donatorer har tillsammans kunnat donera 356 organ.

– Årets första halva visar på ett fortsatt bra resultat. Ökat fokus på frågan och målmedvetet utvecklingsarbete har gjort hälso- och sjukvården bättre på att identifiera möjliga donatorer och att inte förlora dem under processens gång, säger Socialstyrelsens utredare Wenche Stribolt i ett pressmeddelande.

Trots de senaste årens positiva trend räcker organen inte till alla som behöver. Hittills i år har 19 personer avlidit i väntan på en transplantation. De som stod på väntelistan den 1 juli är tillsammans i behov av 830 organ.

– Det är viktigt att det på varje intensivvårdsenhet alltid finns en donationsansvarig läkare och sjuksköterska, med tydligt uppdrag och tillräckligt med avsatt tid. Dessa funktioner har en nyckelroll – från att identifiera möjliga donatorer till att ha uppföljande samtal med närstående, säger Wenche Stribolt.

Det finns också fortsatt stora skillnader mellan landets sex sjukvårdsregioner. Regionen Stockholm – Gotland hade förra året 26,6 donatorer per 10 000 avlidna, medan Sydöstra regionen hade 8,8 donatorer, skriver Socialstyrelsen.

Fakta om organdonation:

För att organdonation ska kunna bli aktuellt måste patienten avlida i total hjärninfarkt på en intensivvårdsavdelning, under pågående respiratorbehandling.

Den avlidnes inställning till donation måste utredas. Om viljan att donera är positiv kan donation bli möjlig.

Det finns tre sätt att göra sin vilja känd: via anmälan i donationsregistret, ett donationskort eller genom att berätta för sina närstående. I dagsläget finns 1 573 525 personer registrerade i donationsregistret. Källa: Socialstyrelsen